SAS och Alfaskop

Några minnesbilder från SAS och Alfaskop. Jan Persson berättar

Med anledning av ett TV-program, för en tid sedan, om SAS där ett antal Alfaskop visades har jag följande minnesbilder.

Alfaskop 3500 hos SAS på Kastrup

Tidigt på 1970-talet lyckades vi vinna vårt första kontrakt med SAS angående dataterminaler. Det var vår första version av Alfaskop och vi skulle ansluta terminalerna till SAS Univac dator med dess annorlunda handskakningsprocedur i jämförelse med IBM.

Jag var vid denna tid i en projektledningsgrupp och fick förtroendet att ta hand om de första installationerna. På denna tid var det virtrådsteknologin som gällde för de olika kassetterna och jag minns hur jag satt nere i Köpenhamn och virade av och på nya trådar i kassetterna efter instruktioner från vår utvecklingsavdelning.

Vår viktigaste kontaktperson under många år var Mr SAS, John Hansen en stor och trevlig dansk som de flesta av mina kollegor hade stora svårigheter att förstå, men som sydsvensk hade jag inga problem att förstå hans skandinaviska. John var verkligen Mr SAS och alla kostnader för SAS tog han som om det vore från hans egen ficka, men han var otroligt duktig och kunnig och hade ett fantastiskt kontaktnät inom SAS.
Jag kommer ihåg att Lasse Billström tog fram en beskrivning över handsskakningsproceduren mellan Univac datorn och våra terminalerna som blev mycket använd, inte bara av mig utan även av SAS- och Univac personalen då vi skulle felsöka och hitta lösningar på uppkomna kommunikationsfel.

Jag hade glädjen att arbeta med SAS och John Hansen under nästan 10 år och under den tiden sålde vi alla versioner av Alfaskop och SAS var länge vår största Alfaskopkund.

Vid ett av våra modellskiften, till 3500, hade vi stora order på den gamla versionen och en kännbar försening på 3500 modellen så det blev att hyra in konsulter som verkligen gav allt och arbetade långt utöver normala arbetstider. Vi lyckades klara alla leverans med acceptabla förseningar och fick därigenom fortsatt förtroende med att förse SAS med Alfaskop.

En episod som jag väl kommer ihåg var då jag bjöd John Hansen på middag på den fina restaurangen ”Whide kro” i Köpenhamn och vi satt länge och pratade så under tiden gick det åt en hel flaska konjak. Senare på kvällen tog John på sig spenderbyxorna och bjöd på en Tuborg. Den enda gången jag kommer ihåg att han stod för notan, för naturligtvis var det jag som hade det ansvaret i alla andra fall. När jag redogjorde för min nota för Lasse Fossum och förklarade at det var med John Hansen som jag hade ”druckit” middag så bara skrattade han och skrev på.

På denna tid hade SAS ett mycket starkt samarbete med Thai Airlines och det gav mig även möjlighet att besöka deras kontor på flygplatsen utanför Bangkok. Genom samarbetet med SAS installerade Thai Airlines ett antal terminaler på olika flygplatser men som jag kommer ihåg det, så gick dessa beställningar via SAS och servades av SAS underhållspersonal.

För min del var samarbetet med SAS och John Hansen ett av mina mest positiva minnen från den tid som varit.

Jan Persson
2011-02-06

På internet kan man hitta en hel del om SAS och Alfaskop:

SAS DATA Museum Projekt http://www.g-hit.dk/Wanted.htm

Picture 2 shows the first SAS Alfascope terminal model 3100, a marvel of technique in 1974.

Tekniska Museet har haft ett "Vittnesseminarium" om SAS och systemutveckling (2007)

Ett litet, litet utdrag från: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:126956/FULLTEXT01.pdf

...
Bo Sandberg: Jag hoppar tillbaka lite till den tekniska sidan och kommer längre ut i
kommunikationsnäten. Som vi nämnde tidigare fanns det ett otal konstiga terminaler som
man hade utvecklat. Det var särskilda terminaler till underhållssystem, till materialförsörjningssystem,
bokningssystem och alltihopa. I början på 70-talet tänkte vi att vi det vore
rationellt att ha en enda terminaltyp som man kunde använda till alla systemen. Då gick
man ut med en offertförfrågan och det blev Standard Radio ute i Järfälla som levererade
det så kallade Alfaskopet, och det var väl en föregångare. Man kan, tycker jag, så här
efteråt säga att det var lite PC-idé över alfaskopet. Och alfaskopet fanns sedan över hela
nätet, i alla länder där vi hade verksamhet.
...
Bert Rubaszkin: Ja, om jag då skall vara den första som liksom säger emot mina kollegor
här så vill jag ju påstå att Alfaskop tror jag var en av de grejer som har bidragit mest
till de lägena när SAS har legat en halv generation efter. För den här standardiseringen
var ju inte ens en gång standardisering på ett Alfaskop, det var ett Uniscope 100-
protokoll77 i botten som man modifierade för SAS behov och som modifierats ett antal
gånger så att det var ett terminalprotokoll som vi kallade för SAS-alfa, som SAS var ensamma
om i världen. Det gjorde att all kommunikationshantering som gjordes på SAS
var tvungen att anpassas till det här protokollet, till exempel den interaktiva programmeringen
för IBM-systemen. Eftersom MOPS skulle köras på de här terminalerna var man
tvungen att implementera en konvertering mellan det här formatet och 3270-format.78
Ett av de ganska tidiga mötena som jag var på efter att jag kom tillbaks från Datema var
faktiskt att man diskuterade att man skulle byta ut alfaskopprotokollet mot 3270-
protokollet som då var väldigt modernt. Vad jag vet är det inte gjort ännu utan jag tror
att det fortfarande är så att i botten på alla transaktioner ligger SAS-alfa-protokollet och när man nu kör moderna PC-baserade system så är det screen scrapping, att man har en
SAS-alfa-bild i botten som man liksom extraherar information ifrån och skickar iväg till
något system på någon annan dator, eller hur? Och det här tror jag var ett suboptimeringsbeslut.
Det verkade väldigt vettigt då, men över åren tror jag det har kostat SAS oerhört
mycket i möda och svett och konverteringar och även datakraft.

Scandinavian IT DK Senior Klub - http://www.sdsk.dk/historie

Även SAS-IT-Seniorer har en webbplats för vad som hände för länge sen. Där står mycket om teknik, bla. detta:

"Under 1972 gennemførtes en række forhandlinger med det svenske STANSAAB om levering af skærmterminaler, som endte med en ordre i november 1972 på 633 VDUer af typen ALFASKOP 3100, der skulle leveres i perioden 1973-74. Protocollen, der blev brugt var meget lig men dog ikke samme som den der blev anvendt i UNISCOPET.

ALFASKOP 3100 var en VDU terminal til 17 linier, monteret i et metalcabinet. Kontrolenheden hertil kunne operere med 8 VDU og 8 printere. Den tekniske installation måtte mærkbar ændres, idet kabelmontagen, som for Agent/Keyset var 1-30par og et powerkabel syet ud i begge ender loddet på plads, nu ikke mere var nødvendig, idet VDU teknisk monteres på coaxialkabler og printerne på 10 pars kabel. Kontrolenheden til 3100 systemet havde udskiftelige kort og en memory opbygget på Delayline, 8 stk. i alt. En delayline er en opspolet stålwire, som får sine informationspulser indført af en elektromagnet, som tvister wiren sidelæns og doblereffekten får pulsen til at bevæge sig gennem hele wiren, udtages i den anden ende på en elektromagnet, føres derpå ind i wiren igen. Dette signals pulsslag bliver der så længe, der er strøm til kontrolenheden, men forsvinder, når denne afbrydes. Flere kontrollere kunne nu samles med et BUS-kabel. Kommunikationen med Computeren er nu ikke mere lowspeed telenet, men V24 og Modems bliver nu indført.

Under denne periode udvikler STANSAAB en ny type VDU og i april 1974 introduceres ALFASKOP 3500. Dette havde dog en stærk konkurrent i RAYTHEON PTS100, men SAS DATA foretrak alligevel STANSAABs 3500. Introduktionen af dette medførte igen en ændring af kontrollerudstyret. Den største ændring var opbygningen. Memory kom nu på MICROCHIPS, som ikke taber sine oplysninger ved afbrydelse som delayline gør og samtidig ikke er så temperaturfølsom længere.

Controlleren var et stort metalskab, hvori kunne monteres op til 4 moduler, der hver kunne betjene 8 VDU og 8 printere altså i alt 32 af hvert. Samtidig forøges linieantallet på VDUen fra 17 til 24 linier. Antallet af installationer stiger stærkt de næste år f.eks. en prognose fra 1977 indikerede, at vi ville vokse fra 3400 terminaler til 10300 i 1985. Udviklingen viste sig at blive en stigning til det dobbelte.
I 1980 kom så den seneste model 3700 fra STANSAAB, hvor billedfarven og tastaturet ændres til mere brugervenlige brune farver. I 1979 blev de sidste Agentset koblet ned først i Logbogen og sidst i Space Control Center på Engvej. Væksten på terminalsiden nødvendiggjorde en kraftig udvikling på kommunikations- computersiden."

På ett annat ställe på samma webbplats, hittar man:

4.3 Alfaskop 3100.
Skærmen på et Alfaskop 3100 havde 17 linier hver med 80 karakterer. Linie 17 var en såkaldt
”programlinie”, som brugeren ikke kunne skrive på. Keyboardet havde som tidligere omtalt 5 program taster, og med upper og lower på hver tast var det muligt at have 10 prædefinerede applikationer, som man kunne etablere forbindelse til ved tryk på en program tast (den praktiske implementering af ovennævnte multi-host mulighed).

Der var en USM tast (”UnSolicited Message”) med en lampe indbygget. Lampen blev tændt som en
del af protokollen, når der var et unsolicited message til terminalen. Et unsolicited message var et message, som terminaloperatøren ikke specifikt havde bedt om. Det kunne være en applikation eller en anden bruger, der ønskede at sende noget til en specifik VDU.

Hvis et print blev dirigeret til en VDU, ville det også blive sendt som et USM. Brugeren af terminalen kunne selv styre, hvornår et USM message skulle sendes modtages. Dette var nødvendigt, da der muligvis allerede stod noget på skærmen, og det kunne blive overskrevet når et USM message blev overført til terminalen. Første linie i det modtagne message var ”//DIR afsenders LID” og i de følgende linier kom teksten. Hermed kunne brugeren se hvor message kom fra, og ved blot at føje et svar til teksten og trykke send, ville message med svar blive returneret til afsenderen.

Der var en print tast så man kunne printe til en lokal printer, og en PREQ (Print Request) tast hvor
man kunne printe via en host computer. Skærmen var monokrom. VDU'en støttede beskyttede felter, så en applikation f.eks. kunne sende en formular til skærmen, som brugeren så kunne udfylde uden at ødelægge ledeteksterne.

Memory på denne terminal var speciel. For hver skærm der var tilkoblet en Control Unit var der 1
”Delayline”. En delayline er en opspolet stålwire, som får sine informationspulser indført af en
elektromagnet, som tvister wiren sidelæns, og doplereffekten får pulsen til at bevæge sig gennem
hele wiren. Pulsen udtages i den anden ende på en elektromagnet, og føres derpå ind i wiren igen.
Dette signals pulsslag bliver der så længe, der er strøm til kontrolenheden, men forsvinder, når
denne afbrydes.

I de følgende år udviklede Stansaab nye og forbedrede modeller både hvad funktionalitet og udseende angår.
- 1974:ALFASKOP 3500 Her indførtes memory som Microchips og linieantallet forøgedes fra 17 til 24 linier. Programlinien forsvandt.
- 1980:ALFASKOP 3700 Mere brugervenlige farver (Brun)

Alfaskoperne blev koblet op til Ericsson kontrollere, og en kontroller kunne understøtte 8 VDU'er og 8 printere.

Till sist en liten slutkläm

Ur doktorsavhandlingen: " LEDNING AV FUSIONSFÖRLOPP En analys av bildandet av Ericsson Information Systems AB (Göran Dahlgren, Per Witt) 1988" (http://hhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:221828/FULLTEXT01)

Närheten till kunden och det förhållandet att Stansaab tillhörde teknikfronten inom vissa områden, stimulerade personalen. "På Stansaab-tiden var det ingen konst, därför att vi levde så nära
kunden.

Då visste du att SAS skall ha de här grejerna on fyra veckor -inte bara SAS utan John Hansen skall få dem - det spred skräck. Det har vi lovat. Då behövs ingen extra motivation,"