Veteranklubbens besök på Armémuseum 4 juni 2015


Sven-Åke Jidenius

Veteranklubbens besök på Armémuseum 4 juni 2015.

Vi var 12 veteraner och 4 gäster som besökte Armémuseum och fick en guidad tur av 1:e intendent Thomas Roth.

Guidningen började med att vi fick veta historien om dagens museibyggnad.
Redan vid mitten av 1600-talet fanns här ett tyghus, det vill säga en förvaringsplats för artilleripjäser och vapen. Ordet tyg kommer från det gamla tyska ordet tûch, som betyder don eller utrustning. Under 1800-talet förändrades både tyghusets utseende och funktion. Svea artilleriregemente, som hade haft kansli, verkstads- och hantverksdrift vid artillerigården, flyttade ut 1877. I lokalerna öppnade 1879 Artillerimuseum.

Några år senare byggde man på de två översta våningarna och byggnaden fick det utseende som den har än idag. Här bedrev också Artilleri- och Ingenjörshögskolan undervisning för officerare. 1932 stängde Artillerimuseum för ombyggnad och öppnade elva år senare med det nya namnet Armémuseum. 1963 fick museet tillgång till hela tyghuset och då kunde utställningarna växa sig fler och större.

Vi förflyttade oss sedan till utställningen, Krig och fred 1900-talet, där vi fick veta hur vårt försvar var organiserat före och under andra världskriget.
Vår guide berättade intressanta fakta om andra världskriget och om Sveriges situation som neutralt land. Om varför Sverige fick gå med på att Tyskland fick transportera sina soldater genom Sverige på järnväg, till och från Norge och Finland. Anledningen till att Tyskland ockuperade Danmark och Norge var i första hand att få fri väg ut från Östersjön för sin flotta. Under första världskriget blev en stor del av Tyska flottan inlåst i Östersjön.

I en monter finns en tysk krypteringsmaskin som kallas Enigma, eller G-skrivaren. Det är mycket svårt att knäcka dess kryptering. Men en svensk matematiker vid namn Arne Beurling lyckades på två veckor knäcka dess kryptering. Men det var av en slump. Tyska signalister i Oslo och Berlin hade av misstag sänt flera meddelanden på samma chiffernyckel. Man använde svenska telefonnätet för fjärrskrift mellan Oslo och Tyskland. Det avlyssnades av svenska signalister. Tack vare det kunde Arne Beurling, genom matematiska modeller få fram vad som stod på meddelandena. Det var något som Sverige sedan hade stor nytta av, genom att man kunde ta del av de krypterade meddelandena. Det här var något som SM Eiksson kom i viss kontakt med under sin värnplikt under början på kriget. Ni kan läsa om hans minnen från den tiden på hemsidan, alfa-nytt 2006 Nr.1.

Raul Wallenberg har en egen utställning som berättar om hans enastående arbete med att rädda judar undan förintelsen. Det är en kopia på hans kontor i Budapest, där han arbetade tillsammans med sina medarbetare. Mellan juli och december 1944 utfärdade Wallenberg skyddspass och skyddade judar i byggnader som betecknades som svenskt territorium och räddade därmed tio-tusentals liv.
Den 17 januari 1945, under belägringen av Budapest av Röda armén, greps Wallenberg av sovjetiska myndigheter efter misstanke om spionage och försvann därefter. Han rapporteras senare ha dött den 17 juli 1947, under tiden han var fängslad i Lubjanka, en byggnad som ligger i Moskva.

Det var ett mycket intressant och givande besök och vi fick veta mycket av vår duktiga guide.
Vi avslutade museibesöket, med att själva gå och titta på en utställning som heter: Lumpen – från mönstring till muck. Där fanns mycket som jag mindes från min militärtjänst.

Efter detta gick många av oss och åt lunch på restaurangen som finns i ena änden på muséet.

/Sven-Åke Jidenius
2015-06-16