Vårkryssningen 2017

Vårkryssningen 2017. Sven-Åke Jidenius berättar

Ca 16.00 var några från Presidiet på plats i Viking Lines avgångshall. Vi lade beslag på en disk där vi ställde lådan med programbladen och lade ut namnbrickorna på alla anmälda. Snart anlände vår buss med de som anslutit i Jakobsberg och Ulriksdal. Ansvarig från Björks Buss, kom med biljetterna och började att dela ut dom till våra resenärer, som samtidigt fick namnbrickor och programblad.

Namnbrickorna gör att det är lätt att se vilka som inte kommit. Vi fick ett återbud pga. sjukdom.


Här Ingvar Vänman, Carl-Henrik Blidberg, Karin Willers, Kerstin Stridsberg och Ceremonimästaren.

Den utlottade lyxhytten vanns av Kjell och Britt-Marie Johansson, där biljetterna överlämnades av Ceremonimästaren som gratulerade till den fina vinsten.

För Rolf och Karin Karsvall var det ordnat så att dom skulle få gå ombord tidigare. Det var för att söka upp vår matsal och där kontrollera att borden stod som vi önskat, samt placera listorna med namn på de som skulle sitta vid bordet, samt namnet på bordsvärden. På baksidan finns texten till ”Veteranklubben Alfas frihetssång”.

Middagen


Förrätt och vin serverades och inmundigades snabbt. Varmrätten var fisk eller kött. Det var lite olika tyckanden om smak och mörhet. Efterrätten som de flesta valt, var äppelkaka som verkligen var god.

Under middagen som traditionen bjuder, gick Presidenten och Ingrid F. runt och skålade med alla bord. Vi sjöng Veteranklubben Alfas frihetssång, där Finn H. hjälpte oss med att ta ton. John Wijk hade tagit med ett antal roliga historier som han berättade. Stig Ram berättade historien om Indien och Bofors. Som vanligt var det lottförsäljning, tre ringar såldes snabbt, alla var köpsugna.

Av stämningen vid borden var det nog ingenting som fattades,

alla pratade och hade trevligt.

Efter middagen skiljdes vi och alla hittade det som var intressant för dom. Dans på det stora dansgolvet i fören, eller det lite lugnare dansgolvet i aktern, där man kan sitta och ta en drink och prata så man hör vad som sägs. Pianobaren var också välbesökt.

Morgon

Så blev det ny dag. Vi var säkert många som velat ligga kvar i sängvärmen i stället för att gå upp tidigt, för att hinna med den stora frukostbuffén. Själv blev det bara en kopp kaffe för att vara i god tid till att göra förberedelser i konferensrummet. Eftersom Jan P. var bortrest så hade Presidenten ansvar för att förbereda dragningen i lotteriet.

Jan N. hade begärt att jag skulle ta med en våg, tumstock, vinkelhake och tejp och det hade jag gjort. Detta riggades i ordning för att användas då Jan N. skulle prata om sitt föredrag. Eftersom Björn var bortrest, hade Rolf tagit över Björns roll att sköta datorn för bildvisningen.

Kl. 09.00 hade nästan alla tagit plats i konferensrummet. Tidigare år har vi startat med att Per Nyberg med musikanter, leder vår allsång, Tyvärr var Per upptagen med en säkerhetsövning, så han kom aldrig och senare hade han sitt normala program att sköta. Det var synd för det ger en bra stämning för fortsättningen av vårt möte. Nåväl det gick bra ändå och det känns ju samtidigt tryggt att säkerheten är viktig på båten.

Inledning

Presidenten inledde mötet med att påminna om att det är 40 år sedan Veteranklubben Alfa bildades på initiativ av Gunner Christiansen . Dessutom fyller Gunner 97 år snart. Berättade om att vi saknar när Calle Vedin gjorde alfa-nytt, nu får Presidiet själva göra jobbet.

Arkivering av våra företags material och klubbmaterial är inne i slutfasen. Vi planerar för ett 40-års jubileums-höstmöte. Vi har arrangerat flera aktiviteter under våren. Framförde en hälsning till alla från paret Bengt och Hjördis Hyensjö, som inte kunde vara med i år. Vi sjöng och hurrade för Kjell Johansson som fyllde 70 år denna dag. Efter detta tackade jag för mig och överlämnade ord och bild till Jan N.

Räknestickan och nomogrammet

Jan N. kåserar om räknestickan och nomogrammet, ingenjörens verktyg som gled ur händerna. Det flesta av oss har varit i kontakt med räknestickan under vårt arbetsliv. Men på 70-talet började miniräknarna att bli vanliga och tog över räknestickans roll. Som räknestickans uppfinnare räknas den engelske matematikern William Oughtred, som 1622 kombinerade två skalor med John Napiers logaritmer för att direkt utföra multiplikation och division. Omkring 1850 lanserade Amédée Mannheim en förbättrad variant.

Det finns cirkulära räknare och cylindriska med ringar som man vrider på. Det finns också räknestickor som är avsedda för speciella ändamål. Det mesta beräkningsarbetet gjordes på räknestickan fram till dess miniräknarna tog över. Numera är många räknestickors uppgift att vara linjal och mätsticka. Räknestickan är verkligen degraderad.

Jan visade en bild på en egentillverkad räknesticka som han gjorde 1965, i samband med att han studerade pianostämning på Musikhögskolan, samtidigt som han pluggade på Teknis.

Ett nomogram är ett slags diagram som används för beräkningar, ungefär på samma sätt som en räknesticka. Genom att lägga en linjal eller dra ett streck genom två skalor eller tallinjer i nomogrammet och avläsa skärningen med en tredje skala, kan man snabbt och lätt få fram ett önskat värde utan komplicerade beräkningar.

Jan hade också för dagen gjort ett nomogram för att visa för oss sambandet mellan ens Body Mass Index, BMI och ens längd och vikt. Det kan man räkna ut genom att ta sin vikt i kg och dividera med längden ggr längden (i meter).

Nu kom vågen, tumstocken, vinkelhaken och tejpen in i bilden. De som ville kunde nu kontrollera sitt BMI, genom att mäta och väga sig och sedan var det bara att använda ett nomogram för att snabbt få fram sitt eget BMI och få en uppfattning om hur man låg till bland viktväktarna.

Jan berättade också hur han under sin värnplikt fick beräkna hur ett atombombsmoln kan tänkas breda ut sig beroende på olika luftströmmar på olika höjder. Det tog flera minuter. Jan utvecklade ett nomogram som gjorde att det gick på några sekunder. FOA blev intresserad och under fem veckor efter muck var han anställd för att förfina nomogrammet med grunddata och fick lära sig FORTRAN och bruka en IBM 7090 för att få fram en FOA-rapport. Sen var det dags att börja på Teknis.

Det var ett intressant föredrag om svunna tiders hjälpmedel.

Klubbens meste globetrotter berättar

Leif Jonsson har som vanligt varit ute och rest, den här gången till Sydafrika för volontärsarbete.

"Vad gör en volontär på L E O?" Det var rubriken på Leifs föredrag.

Det var fjärde gången som Leif var där. Den här gången stannade han två veckor. Kostnaden för dessa veckor var ca. 12000:- då ingår mat och husrum.

Tidigare resor har ca. kostat ca 10000 - tor. Nu flög Leif med ett Etiopiskt flygbolag via Addis Abeba, till Sydafrika för 3700:-

Leif var i en park som heter MARATABA. Det är en privat park på ca. 27 000 hektar, där man vårdar djur och natur. Ägarna är oftast bönder som har lagt ner driften, slår sig samman, köper naturvården av LEO, för att senare bygga upp en Lyx Safari Lodge.

LEO är ett företag som hjälper till att sköta om alla djur som finns inom området, samt ge relevant information till ägarna av parken. I parken finns de djur som man brukar kalla ”THE BIG FIVE”. Det är lejon, buffel, noshörning, flodhäst och elefant. Man arbetar med att förhindra tjuvjakt och har också börjat använda drönare och ultralätta flygplan för att övervaka området. Genom att sätta in en GPS-utrustning i noshörningars horn kan man följa och pejla den. Man röjer upp vägar efter det att elefanter har knuffat ner träd för att få tag i löv och späda grenar. Det finns många olika arbetsuppgifter att utföra. Det är folk från många olika länder som arbetar som volontärer.

Leif berättade att det var flera som efter hans föredrag kom och pratade och ville veta mer om detta och kanske göra samma resa som Leif. Information om detta finns på www.leoafrica.org

Det var en intressant berättelse av Leif.

Så blev det en bensträckare innan avslutningen med lotteriet. Priserna bestod av reda pengar, brandfiltar, varningsljus, trisslotter, jättekorsord med fin penna och en välutrustad förbandslåda. Presidiet vann bara någon vinst den här gången.

Kl. 13.00 då fick vi sätta oss till bords i vår egen avdelning och ta för oss av god mat och dryck. Jag hade hunnit inköpa en flaska bubbel som jag då överräckte till vår nyblivna 70-åring Kjell Johansson, som present från Veteranklubben.

Sen var det bara att gå till hytten och packa ihop sina saker och vänta på att gå i land.
Upplever att alla var nöjda med årets resa, en del sa det till mig. Dom tycker att vi i Presidiet lägger ner mycket arbete för att ordna detta och andra aktiviteter.

Fler bilder

Det blev många fler bilder från vårkryssen. Här ett urval:

/Sven-Åke Jidenius
2017-05-30
Fotografer: John Wijk och Sven-Åke Jidenius.


Vad är L.E.O?
Leif Jonssons resedagbok