En liten notis om släktforskning

Läste om att Gunnar Kulleskog sysslade med släktforskning

När jag läste om att Gunnar Kulleskog bl.a. sysslade med släktforskning erinrade jag mig en rolig episod från min egen släktforskning.
Kanske något att delge de i klubben som ägnar sig åt släktforskning.

En del av oss sysslar ju med släktforskning. Man stöter på roliga händelser emellanåt.
Min ff,ff,ff,far var länsman i Grötlingbo på Gotland under slutet av 1600 och början av 1700-talet. Det visade sig att han var omskriven i sockenböcker och i böcker om gotländska släkter som vi hittade bl. annat på Nordiska muséet.
En dråplig historia finns att läsa om länsman Winter som kom i delo med prästen och församlingen.
Jag citerar vad som stod om fallet:

Vid prostetinget i i Grötlingbo 1705 beslöt man förnya bänkinredningen. När beslutet 5 år senare effektuerades, begynte grälet om de främsta platserna. Länsman Christian Winter, eller kanske mest hans hustru, som ansågs vara "inbilsk" var inte nöjda med sina platser. De klagade hos häradshövdingen, vars något oklara resolution Winter tolkade så att han fick främsta bänken näst efter prästgårdsfolket. men där satt tidigare Katthulds, som nu måste stiga tillbaka till Sandes, Sandes till Norrkvie och Norrkvie till Sallmunds, som enligt den ursprungliga stolindelningen skulle varit Winters bänk. Det kunde nu inte de stolta bondfolken finna sig i utan klagade i sin tur hos landshövdingen. Hans beslut, som var till böndernas fördel, föll inte Winters på läppen, utan länsmannen förde saken inför Svea Hovrätt. Innan dom hann falla avled Winter 1712 och saken avskrevs.

Nog hade man allvarliga brottsligheter att syssla med på den tiden!
Jag läste i kyrkböckerna hur prästen skrev om "den högfärdige Winter och hans inbilske hustru".

Så nog har man att brås på.


Hälsningar
Rune Winter
2018-10-21