Mitt livs resa
Efter att ha planerat och inte minst sparat
till mitt livs resa blev det ett hårt uppvaknande på söndagsmorgonen den 13
oktober, endast några timmar innan avfärd till Arlanda, när radion slungade
ut sitt meddelande om bomber som hade dödat så många människor på paradisön
Bali.
Något uppskakade och
omtumlade beslöt vi att, innan vi fattade beslut om att genomföra resan
eller ej, ta oss till Amsterdam för att träffa de övriga fem i gruppen. I
gruppen fanns Petra, som sedan ca 15 år tillbaka har besökt Indonesien flera
gånger om året och kan språket, hon kunde berätta om resvägen, var vi skulle
bo, vilka platser vi skulle besöka o.s.v. D.v.s. undvika stora turistmål.
Mot denna bakgrund blev vi alla övertygade om att vi ville genomföra resan
även om lite av glädjen försvunnit. Det svåraste blev nu att övertyga de
anhöriga på hemmaplan. Det blev en lång resa med första stop i Singapore, ca
1 timme. Vilken transithall! Enorma ytor med blommor och träd och
vattenfall! Därefter fortsatte resan med flyg till Jakarta och byte av flyg
för f.v.b. till Bali/Denpasar.
17 timmar i luften
Efter att ha varit i luften ca 17 timmar kändes det helt underbart att komma
fram till hotellet. Vi möttes av ett mycket varmt välkomnande av personalen,
trevliga bungalows omgivna av en underbart vacker trädgård. Det första vi
gjorde var att ta en simtur i den ca 25 gradiga poolen. Vilken början!
Hädanefter började varje morgon med en simtur i poolen, sedan frukost (dessa
sagolika fruktjuicer gjorda på mango, avocado, ananas, papaya, banan,
apelsin o.s.v.). Så gott och så sunt!
Språklektion
Ca 1 timme varje dag, hade
vi språklektion i indonesiska, som resulterade i att vi så småningom kunde
beställa frukost, lunch och middag samt handla och inte minst pruta på
indonesiska, till stor munterhet och uppskattning från befolkningen.
Vi har vandrat över risfält, badat i vattenfall, sett tillverkning av de
kända balinesiska maskerna, som används vid bl.a. tempeldanser samt besökt
vävstugor där underbart vackra tyger i olika färger framställs. Vi har badat
i Indiska Oceanen, 28 grader, ätit god mat samtidigt som vi sett solen gå
ned i havet. Vi har också besökt flera tempel och fått förmånen att följa
förberedelserna till kommande ceremonier och fester.
I många byar lever också muslimer och hinduer tillsammans i harmoni.
Tänkvärt! Under fyra dygn besökte vi också en
av många söderhavsöar som finns runt om Bali/Lombok, Gili Nangu, med vita
sandstränder och turkosfärgat absolut klart vatten och där snorkling är ett
måste.
Starkaste intrycket
Trots allt vackert som jag har upplevt och sett är det människorna som gjort
det starkaste intrycket på mig. Denna stora sorg som alla ville tala om
oavsett hur lite engelska en del kunde. Det kunde för en del räcka med orden
”bomb, terrorist, kom tillbaka hit”. Jag har talat med många på stranden, på
hotellen, på restauranger, kunder på banken och a l l a ville prata om det
hemska som hänt. Vad skall hända med folket på Bali/Lombok? Nu står hotell
och restauranger tomma, vilka skall köpa deras saronger och vackra
träskulpturer och övrigt? De flesta är fattiga, framför allt på Lombok och
många unga män har som sin önskedröm att kunna köpa en liten risodling för
att kunna försörja sin familj. Men hur skall de få råd! Att ett folk som
inget ont vill utan vill leva i harmoni skall drabbas av detta onda i
världen är helt obegripligt.
Djupare dimension
Min resa fick en djupare dimension, tack vare det som hänt och därmed
närheten och kontakten till människorna. Båda mina döttrar var förstås
mycket glada att se mig igen. De hade till skillnad från mig, sett de hemska
bilderna som visades genom media.
Vi är många som ställer oss bakom orden på de dekaler som var uppsatta nästan
överallt. |
|
