Äventyr och upplevelser i 1980-talets Ryssland
av Bertil Palmgren

2004-11-14

Del 4: Middag hos Tarina.

 Klicka här för att läsa från början


Bertil Palmgren

Middag hos Tarina.

Jag fann orsaken till reservdelarnas funktionsfel. Tillverkaren verkade ha prövat med varianter av integrerade kretsar och fuskat med dokumentationen. Vid leverans av kraftenheten hade man levererat en uppsättning med riktiga reservdelar. När fler reservdelar beställdes visste man inte vilken variant man levererat. Därför levererades reservdelar i olika utförande. Med ledning av fungerade enheter kartlades avvikelser och schemaunderlagen korrigerades.

Arne dök upp en gång per dag och frågade hur det gick. En eftermiddag i slutet av första veckan blev jag inbjuden på middag tillagad av och hos Tarina. Förrätt, huvudrätt på oxfilé med rysk potatis, vin, champagne. Efterrätt, kaffe med likör, o s v. Ja tack, sa jag, tacka den bjuder. Arne sa, jag kommer till ditt hotellrum i halvsex-tiden i kväll så åker vi taxi dit.

Taxiresan.

Innan vi åkte, tog vi varsin klämtare, för att lätta på språkspärren i hjärnan. Jag stoppade i rockfickan ett ficklexikon, svenskt – engelskt och vice versa. Utanför hotellet tog vi en taxi.

Efter ungefär 10 minuters resa blev omgivande natur stäpp liknande. På avståndet ungefär 1 verst från vägen, låg utslängd på en liten bergknalle några höghus. Arne sa till taxichauffören, stanna här. Han betalade och vi klev ur taxin.

Jag frågade skämtsamt om Tarina bodde under bron där framme, och nynnade schlagern ” jag bor under Paris broar”. Nä du, sa Arne, hon bor i ett av höghusen därborta. Jag frågade, varför åker vi ej ända fram? Arne svarade. Taxichauffören skall ej veta vart vi är på väg. Man vet aldrig, kanske rapporterar de västerlänningars rörelser till ..., ja du förstår.

När taxin var utom synhåll gick vi nedför vägslänten och började vandringen över stäppen mot höghusen. Arne sa, när vi kommer in i huset, är vi tysta. Jag frågade, varför? Arne sade, i entrén finns två telefoner. Där står nästan alltid folk och pratar. Man vet ej vilka ”juveler” de är. Vi går trapporna upp till Tarinas lägenhet.

Saknar huset hiss ?, frågade jag. Det finns två hissar, sa Arne. Dom i entrén ser på hisstablån, på vilket våningsplan hissen stannar. Våra kläder är ej av ”ryskt snitt”. Kanske står där en politruk och rapporter. Han säger, utlänningar kom in, tog hissen till plan X. De vet vilka som bor på våningsplanet och kan med uteslutningsmetoden avgöra vem eller vilka som besökes. Resten kan du gissa. Jodå, det kunde jag.

Höghuset.

Arne fortsatte. Undvik toucha väg i korridor och trapphus, du får färg på kläderna. Väggar är målade med slamfärg, som färgar av sig vid minsta beröring. Jag går först och visar vägen. Korridors golvbeläggning var mjuka stegdämpande mattor. Korridorbelysningen var svagt lysande glödlampor och dagsljus från fönster i slutet av korridoren. På båda sidor av korridoren syntes entrédörrar till lägenheter.

Lägenhets entrédörr, en ram med tvärslå av 25 mm tjock och 125 mm bred bräda och två dörrspeglar av 15 mm tjockt virke. Dörrspegelns båda sidor var beklädda med galonliknande tyg och under detta ett mjukt ljuddämpande material. Galonen var fastspikad runt dörrspegelns båda sidor med guldliknande mässingsstift, med stora huvuden.

Arne pekade på en dörr och väste viskande, här är det. Jag förväntade mig att han skulle ringa på dörrklockan. Han fiskade upp en nyckel i fickan och öppnade dörren, föste in mig stängde dörren och sa, Hello darling, here we are.

Till höger om lägenhetsdörren fanns en hatthylla där vi hängde upp ytterkläderna. Jag upptäckte då att ytterrockens ärm hade fått väggfärg. Vi tog av oss skona och tassade rakt fram till köket. På köksbordet stod en radio och spelade ryska schlagers.

En parant dam i 40 års åldern stod vid fönstret vid en köksarbetsbänk av limmat trä och donade med maten. Tarina hälsade oss välkommen och visade att vi skulle gå in till rummet bredvid köket. Hon sa att maten strax var klar.
 
Jag tittade ut genom fönstret och såg en hög och bred husfasad med rader av fönster. Huset var byggt i form av ett U. En  mastodontkoloss med putsad fasad och minst 20 våningar högt. Att döma av korridorlängd, borde husets sidolängd vara omkring 30 meter. Antalet lägenheter omkring 800 st.  

På vägen till lägenheten såg jag på våningsplanet en läshörna, med väggfasta bänkar, bokhylla med böcker och ett runt bord med tidningen Pravda.Jag puffade till Arne och pekade en frågade blick på böckerna. Arne viskade. De är Marx och Engels samlade skrifter och några andra kommunistiska alster.


Tvårummarens planering
 		 Lägenheten.

Lägenheten, två rum med kök och toalett, på ungefär 50 kvm. Efter hatthyllan följde en uppsättning av tre skåp, troligen garderober.

Mittemot hatthyllan dörr till toalettutrymmet. Toaletten innehöll ett sittbadkar vars ena kortsida gränsande mot ett murat utrymme innehållande vatten- och avloppsledningar. Där fanns vattentoalett och mitt emot den ett tvättställ och över detta ett badrumsskåp med spegel. Bredvid tvättstället närmast dörren, en tvättmaskin och intill toalettstolen en tunna för smutskläder. I huset fanns flera gemensamma tvättstugor.

Garderobslängan avslutades med en putsad vägg. På väggen satt en väggtelefon. Bakom väggen fanns ledningar for kallt och varmt vatten och köksavlopp.

Över diskbänk och arbetsbänk, väggskåp. Under diskbänk och arbetsbänk skåp och lådor . Vid fönstret ett torrskafferi och på motsatta sidan på golvet ett kylskåp samt ett köksbord med två stolar. Mittemot garderobslängan , ett hallbord och över detta en spegel.
 
Nybyggda ryska lägenheter har vid inflyttning varken spis, kylskåp eller i köket el - uttag för hushållsmaskiner. Men el-uttag för elspis finns. Från elspis uttaget får man fixa el – uttag till köksutrustning, belysning över arbetsbänk, diskbänk. spisfläkt etc.

Planhushållning och möbler

Planhushållningens femårsplaner fastställer vilka möbler som skulle tillverkas och hur många som skall tillverkas varje år. Planer utfärdades till kollektiv, i hela kedjan från skogsavverkning, till fördelning av möbler till butiker. Blir det trubbel någonstans i kedjan, uppstår stora problem. Hela tillverkningsplanen går i stöpet. Allt skall administreras centralt. Vilket betyder flera månaders byråkratisk fördröjning. Populära färgnyanser på möbler blev snabbt slutsålda. Resultatet blev liknande Henry Fords färgsättning av T–forden. Välj vilken färg du önskar, bara den är svart.
 
Rätt snabbt fanns bara möbler lackerade i mörkbrunt med dragning mot svart. Önskades andra färger, räknades leveranstiden i år. Samordningen mellan planhushållare för husbyggnad och möbel tillverkning var praktiskt taget noll. Detta gjorde att efterfrågan på möbler var större än tillverkningen. När ett höghus med 800 lägenheter skulle möbleras, så var kanske regionens årstilldelning, möblering av 100 lägenheter.

Möbelaffärer saknade möbler för skyltning. Men möbler fanns i lagerlokaler. Man frågade vänner och bekanta om de kände till någon fixare. Man kontaktade fixaren och hälsade från tipsaren. När fixaren fått en lämplig summa rubel, fick man namn på person, som man skulle fråga efter i butik. Fixaren rekommenderade ett belopp i handtryckning till personen, och ett pris på möbeln, som även inkluderade kostnaden för hemtransport. På så sätt fick man snabbt fick lägenheten möblerad och slapp stå på årslång väntelista. Ett annat sätt var att låna halvkasserade möbler av vänner och bekanta.

Tarinas vardagsrum innehöll ett stort mörkbrunsvart färgat linneskåp på ben, med två dörrar. Ett gediget tungt matsalsbord med fyra stolar, en bokhylla och ett skåp alla med samma färg som linneskåpet. Vid fönstret stod ett runt ljust bord med vackert intarsiamönster av ljusa träslag. Bordet var ett arv. Vardagsrummet avslutades med en glasruteförsedd dörr till sovrummet.

Nästa avsnitt nr 5 hittar du här.

Middagsbordssamtal.
Elit-affärer.
Censuren.
Mat för folket.
Emigrering.
Flyget hem.

/Bertil Palmgren

Webbansvarigs kommentar:
- 1 rysk verst = 1,069 km
 

Vill du kommentera? Skicka ett e-brev till webbansvarig så skickas det vidare till Bertil.