Del 5: Middagsbordssamtal.

Klicka här för att läsa från början

På institutionen där jag arbetar, fortsatte Tarina, finns en butik endast för anställda. Sortimentet är betydligt bättre än det som finns på stan. Oxfilén som vi har ätit köpte jag där. Kött och grönsaker av bra kvalité levereras först till dessa affärer. Det är butiker för eliten. Att alla är jämställda och likvärdiga i Ryssland är tomt prat.

Censuren.

Jag frågade: För att hålla mig a jour med utvecklingen inom mitt arbetsområde, behöver jag läsa utländska tidningar. Detsamma bör gälla för dig. Har Du på din arbetsplats tillgång till utländska medicinska tidskrifter? Om det vore så väl, sa Tanja. Jag är indirekt förbjuden att läsa utländska tidskrifter. Läser jag utländska tidskrifter, betraktas jag som en riskfaktor och presumtiv fiende till staten. Jag kan från dessa tidskrifter få information som direkt motsäger den bild av livet utanför Sovjetunionen, som partiet ger via, radio, TV, tidskrifter, tidningar. Det är därför den vanlige sovjetmedborgaren ej tillåts resa utomlands. De skulle genomskåda bluffen.

Jag har, sa Tarina, träffat personer, hängivna partimedlemmar, vilka p g a tjänsteställning och uppdrag i institutioner fått tillstånd att delta i västerländska symposier. De har vid samtal på tumanhand, berättat vad de sett och upplevt. Deras största överraskning har varit överflödet av varor i butiker och affärscentra. De trodde att det ej var sant att man kunde köpa och få en bil levererad inom en vecka. Här är leveranstiden minst 100 veckor. Människor är välklädda och välmående, i direkt motsats till det som skrivs i tidningen Pravda ( Pravda betyder i översättning Sanningen ).

Men informationsbehovet från utländska tidskrifter finns. Därför finns ett stort departement, som har till uppgift att censurera innehållet i utländska tidskrifter och översätta det tillåtna till ryska. Tidskriften blir en rysk utgåva, med samma namn. Det finns några som kan avslöja bedrägeriet. Men vid valet mellan, god lön, bra förmåner och ett lyxliv sett ur rysk synpunkt, kontra ett liv i en Sibirisk avkrok, är valet lätt att göra.

Mat för folket.

Jag har i svenska tidningar läst översättningar från tidningen Krokodil. De skrev om ett jordbruks kollektiv som varje år ökade smörproduktionen och som fick mycket beröm från planhushållnings departementet. Men samtidigt kom klagomål om brist på smör i regionen. De kunde ej förstå detta. Det borde istället vara god tillgång på smör. Dags för utredning på platsen.

Vart tog smöret vägen?.

Jordbrukskollektiv levererade mjölk till mejeriet. Av grädden tillverkades smör. Smöret sattes på lastkajen för utgående gods och lastades på kollektivets lastbil för distribution. Lastbilen gjorde en rundtur, kom tillbaka med smörlasten och lastade av smöret på kajen för inkommande gods. Smöret gick in genom mejeriet och ut på kajen för avgående.

Regler för mejeriet var att de skulle redovisa mängden levererat smör. Redovisning för inköp av mjölkmängd och smör behövde ej göras.. Mejeriet sålde och köpte det egna smöret och fick på så sätt mycket bra produktionssiffror.

Jag hade läst att kolchospersonalens egna jordtäppor gav en avkastning som var 3 till 4 gånger större per ar än kolchosens. Jo det stämmer sa Tarina. Kolchoschefer är tillsätts på politiska meriter och ej på agrikulturella. Kolchosarbetaren gör bara det han / hon blir tillsagt att göra, även om de vet att det är alldeles uppåt väggarna fel. Går en maskin sönder är det ej säkert att det finns reservdelar. Byråkraterna anser att kvalitén på rysstillverkade traktorer är så hög att de ej går sönder. Därför behövs ej reservdelar. Maskiner, traktorer, lastbilar står och rostar medan man väntar på reservdelar. Jag läste en insändare i Pravda.

25 ton potatis

Från en kolchos 15 mil utan för Moskva hade beställts en leverans av 25 ton potatis. Kolchosens lastbilen för potatis leverans var trasig och hade så varit i en månad p g a reservdelsbrist. Men de hade tre mindre lastbilar med öppet flak. Kolchoschefen sa, lasta potatisen på lastbilarna och kör den till Moskva. Kolchosarbetarna sa, men det är ju 15 minusgrader. Lasta och kör potatisen till Moskva. På vägen till Moskva frös potatisen i kylan. När potatisen tinade upp var den oduglig till föda för människa och djur, den dugde ej ens för tillverkning av vodka.

Ryssens överlevnadsvillkor är en egen täppa för odling av grönsaker, rotfrukter och hönsgård. Överskottet från odlarmödan, höns och ägg, säljs på torget med priser som ligger över butikernas. Partiet önskar förbjuda torghandeln, men vågar ej. Det finns risk för hungerkravaller. Torghandeln med varor från kolchos arbetares täppor håller hungern borta från många ryska hem.

Emigrering.

Jag hade sett en föreställning på Cirkus, med fantastiska akrobater och clowner. Det som frapperade mig var att de flesta besökarna verkade komma från Östeuropa. Föreställningen inleddes med ett bildspel och en  speakerröst. Trots jag ej begrep vad som sades, uppfattade jag bildspelet som en propaganda för Sovjetunionens framsteg. När en bild visades på Leonid Bresjnev, reagerade ett östtyskt par bredvid mig, kvinnan knuffade till sin man och sa, ”siehe unser Bresjnev !” med ett tonfall som ett katolskt par skulle ha gjort inför en uppenbarelse av ett helgon.

Gifta sig med utlänning
 
I svensk press skrivs, många vill lämna Sovjet, men får ej utresetillstånd. Men om rysk kvinna i ryssland gifter sig med utlänning får hon utresetillstånd. Men det finns väl några nackdelar?

Jo då, sa Tarina. Jag hade en väninna som gift sig med en europeisk affärsman. Jag och en släkting till henne följde med henne till flygplatsen. Hon hade på ryskt vis prytt sig med guldsmycken, guldringar och guldklocka. På resan ut till flygplatsen sa jag till henne att ge guldföremålen till medföljande släkting. Tullen tillåter ej, att du för guldet ur Ryssland. Men de är ju mina, sa hon, de är ärvda smycken, en del har jag fått och en del har jag själv köpt, så jäkliga kan tullen ej vara. Jodå, tullen sa, alla guldföremål skulle lämnas i tullen och bli statlig egendom. Gav hon bort värdeföremålen till släktingar, vänner innan hon gick genom tullen var detta ok.

Tarina fortsatte. En rysk kvinnas stolthet och egenvärde finns i hennes värdesaker av guld. Att ta dessa från henne är den största förnedring hon kan utsättas för. Det värsta är skymfen är att ge guldföremål som ärvts i flera led till staten. Väninnan plockade av sig allt hon hade i smyckes väg och gav till släktingen med önskemål om fördelning av dessa till andra släktingar.

Ryssar har stor släktkänsla. Någon gång per år träffas hela släkten hos någon. När den ryska kvinnan genom giftermål lämnar landet kan hon ej komma tillbaka. Hon nekas inresetillstånd. Partiet anser att hon svikit sitt land med att gifta sig med en utlänning. Det är ännu trassligare för en karl som gifter sig med en utländsk kvinna. Kvinnan är utländsk medborgare och kan fritt lämna Ryssland.

Om mannen tillåts lämna landet, är det beroende av hans anställning inom det ryska samhället. I många fall blir det diplomatiska förhandlingar. För många av båda könen är det på grund av arbetet i staten, helt otänkbart att gifta sig med utlänning. De tillåts ej lämna landet.

Vi lämnade Tarina

När vi senare lämnade på kvällen lämnade Tarina, började försiktighetsåtgärderna igen. Efter farvälceremonin, stod vi med ytterkläderna på oss och väntade medan , Tarina tittade ut i korridoren för att se om ” kusten var klar”. Vi smet iväg och gick trapporna ned till entrén och vidare till en tunnelbanestation i närheten.

Tunnelbana i Moskva

Arne hade åkt sträcken flera gånger och visste var vi skulle kliva av för att komma tillbaka till hotellet. Veckan därpå gick resan till Kiev för prov av reservdelar.

Flyget hem.

Under flygresan hem till Sverige glömde jag fråga Arne var Tarina arbetade. Men jag fick förklaring på rubel som inläggssula i sko. När man reste från Ryssland fick man ej växla de rubel man hade kvar i plånboken, till annan valuta. Överskottsrubel deponeras på flygplatsen tills man kom tillbaka. Tarina följde med Arne till flygplatsen och fick av honom de rubel, han hade kvar. Det hände på vägen till flygplatsen att man prejades av ”rövare” som tog plånbok, börs och försvann snabbt från platsen. Rubel i skon var en säker förvaringsplats.

Officiella växelkursen, omkring 6 kr för en rubel, likvärdig med svenska kronor för en dollar Turistväxelkursen var omkring 3 kr för en rubel. Den öppna marknadens växelkurs var en krona mot en rubel. Svartväxlingskommersen var stor. Efterfrågan på dollar var stor. Svartväxling var ryssens enda möjlighet att kunna köpa åtråvärda varor i ”Berjozka” affärer. Den andra möjligheten var kontakt med fixare. Det berättades för mig att personer besökt fixare som hade hela lägenheten full med åtråvärda apparater, såsom, transistormottagare, videobandspelare, TV, räknedosor o s v.

Nu är det mycket bättre

Gorbatiovs perestrojka under 1990–talet har förändrat en del till det bättre.

/Bertil Palmgren

 

Webbansvarigs kommentarer

Vill du kommentera? Skicka ett e-brev till webbansvarig så skickas det vidare till Bertil.

Vill du läsa fler artiklar av Bertil? Klicka här och leta sen efter Palmgren Bertil.