Jan Persson har skrivit följande artikel med anledning av Teknikresan som bl.a besökte jagaren Småland.

2006-10-12

På återvägen skulle vi åter bunkra olja på Azorerna. Besättningen var nästan helt nymönstrad och efter några veckor med bunkring av olja och mat samt en massa utställningsprylar som vi skulle visa upp i de olika hamnarna så kom vi äntligen i väg på vår långresa. Den första etappen avlöpte lugnt och fint.

Ponta Delgada

Efter några dygn anlöpte vi Ponta Delgada som var en ovanligt trist och tråkig hamn för femtio år sedan. Efter det att vi fyllt på våra oljelager så fortsatte resan sydvart men nu började det att hända saker.

Egypten anfalls

I oktober månad 1956 anföll Israel, England och Frankrike Egypten som hade planer på att förstatliga Suezkanalen för att kontrollera vilka fartyg som skulle få passera. Det var nog väldigt oroligt och vi fick order om att omedelbart återvända hem igen.

Jagaren Halland var det kraftfullaste fartyget i den svenska flottan vid denna tid. Besättningen på Halland, som var nästan helt nyrekryterad, fick genast starta olika övningar och jag kommer ihåg att vi skickade upp ballonger som luftvärnspjäserna sköt efter.

Det grövre artilleriet kunde vi inte använda då det var svårt att ha kontroll på andra fartyg och räckvidden för våra 12 cm kanoner var mycket lång.

Storm

Nästan omedelbart efter det att vi vänt hemåt, utbröt en ordentlig storm. För att hjälpa personal som var förlagd i den aktra mässen, så spände man upp rep att hålla sig i då man skulle ta sig från mässen och in i fartyget.

Trots detta gick det ordentligt illa för tre av våra besättningsmän. Då de var som mest sårbara och oskyddade, bröt en stor våg in från aktern. Den tog med sig en av killarna som försvann ut till havs.

En person lyckades kasta sig eller slogs helt enkelt omkull av vågen. Han hamnade mellan rälsen för minutläggningen och då vågen slog över honom slog han ansiktet så illa mot durken att käkbenet bröts på båda sidor.

Den tredje personen hann precis kasta sig inombords och undkom med bara några skrubbsår. Vi blev nu tvungna att ligga och söka efter vår försvunna kamrat i 24 timmar och fick även hjälp av andra fartyg i vår närhet men vi hittade honom aldrig.

Under detta letande höll stormen i sig och vi låg och stampade i den hårda sjön. Den dom som används för ubåtsökning och som säkert väger några ton höll sakta på att sjunka i de ständigt återkommande hårda slagen mot vattnet efter varje våg. Timmermännen fick rycka in och stötta i den förligaste mässen som därefter såg ut som en byggarbetsplats med alla trädstöttorna.

Åter till Punta Delgado

Så snart vi kunde, efter 24 timmarnas sökning, återvände vi till Punta Delgada för att för sista gången fylla upp våra oljelager för resan hem. Den skadade kamraten togs i land och fick flyga hem.

Besöken på denna gudsförgätna plats blev de enda på vår så eftertraktade långresa och frustrationen var naturligtvis stor bland alla ombord. De pengar som sparats för de andra trevliga hamnarna omsattes nu här med lite sorgligt efterspel.

De som inte själva lyckades kravla sig ombord på jagaren fick efterräkning med en veckas arrest på Skeppsholmen alla andra klarade sig med mer eller mindre huvudvärk dagen efter. Då jag mönstrade av Halland ett år senare kom en av de sista arrestanterna ut från finkan så jag antar att den var relativt välbesatt med kamrater från denna långresa.

Jagaren Småland
 
Att nu åter få tillfälle att gå runt på Småland och känna igen televerkstaden, bryggan, OP-rummet, mässen där jag hade min koj och inte minst byssan där man hämtade mat i skaffningslag. Allt var precis likadant som på Halland.

Nedtill har jag lagt in den medalj som vi fick som minne av denna resa. I mina gömmor fann jag även fotot av jagaren Halland i full fart, redo för strid.

Tecknat ur minnet inspirerad av teknikresan.

/ Jan Persson