Gröna linjen
T-banans gröna linje gick i tid. Inga vagnfel, signalfel, inställda vagnar
eller löv på spåren. Fantastiskt! Så här bra kan det bara inte vara tänkte
jag.
Slussen
Vid Slussen började det. Kom ut bland en massa bussar som spärrade vägen ut
till Stadsgården. Jag hittade en trappa upp till en gång över bussarna.
Hamnade uppe på Slussen.
Nå, jag såg en väg ner till Stadsgården, visserligen till fel sida om gatan,
men det fanns väl övergångar där nere. Trodde jag.
Gick nedför en backe till en gångbana som blev allt smalare. Trafiken
svischade förbi mig så jag kände luftdraget efter bilarna. Så tog gångbanan
slut. Där på andra sidan vägen låg Birka Paradise. Så nära men ändå så
avlägsen. Omöjligt att korsa vägen. Om man skulle överleva trafiken så
spärrades vägen effektivt av ett antal staket på andra sidan.
Vem?
Vem stod där på andra sidan och hånflinade förresten?
Det var bara att vända om med väskan och knalla uppför backen igen. Nå, så
småningom hittade jag en trappa ned till ett övergångsställe till rätt sida.
Tur att man var ute i tid.
Inne på terminalen
 |
Där inne på terminalen blev man väl
omhändertagen av skrivaren Göte och myntmästaren Janne, där man fick ett
personligt kuvert med innehållsförteckning och en första instruktion: Gå
ombord och uppsök hytten! Dessutom en namnbricka, ifall man på småtimmarna
skulle glömma vad man hette. På kuvertet stod t.o.m. vad man hade valt till
middag, fisk eller kött. Förutseende!
Hytten
I hytten var det strömavbrott. Och inga handdukar! Tänkte gå ned och klaga i
receptionen, men utanför dörren stod en Alfa-kollega som talade om för mig
att man måste sätta i kortnyckeln (kortet) i en läsare innanför dörren. Vips
funkade belysningen! Och handdukar fanns i bädden.
Det första jag slarvade bort var programmet. Men jag minns att frukosten
skulle serveras 07.30.
Svensk - finsk tid?
På morgonen stod jag nere vid ingången till restaurangen. Inte en människa i
sikte. Gick upp till hytten igen och ringde receptionen. Frukosten skulle ju
serveras 07.30 sa jag. Ja det stämmer sa damen i luren. Det visade sig att
alla tider var SVENSK tid. Jag hade utgått från att det var finsk tid. Vi
var ju i Finland!
Tur att man är hopplöst morgonpigg.
Nå, 07.30 svensk tid stod jag där igen. En dam tog emot våra frukostkort.
När jag lämnade mitt förkunnade hon: Det här får du ingen frukost på!
Det visade sig att det var dörrnyckeln! Alldeles för många kort att hålla
reda på. Kan man göra fel så gör man fel. Murphys lag!
Fantastiskt välordnad, rolig och intressant
jubileumsresa
Nå, frånsett dessa små personliga malörer så fick man uppleva en fantastiskt
välordnad, rolig och intressant jubileumsresa med underhållande
föredragshållare som berättade om olika roliga och mindre roliga episoder
under sina verksamma år.
QRT (1)
Kurt Margery ”QRT” berättade om sina upplevelser i den ockulta och
övernaturliga världen, och försökte övertyga oss om att det handlar om
realiteter. För min del tror jag bara på Murphy.
QRT (2)
QRT betyder förresten att man avbryter sändningen. Vilket inträffade då och
då under föredragen, då diverse telegram kom in till Alfa-klubbens presidium
och medlemmar från presidenter i olika länder med lyckönskningar med
anledning av jubileet.
QRT (Kurt Margery) får här
läsa ett lyckönskningstelegram på franska. (Från franske presidenten
till Veteranklubbens president) |
Lena, skicklig, rådig
Ja, det finns mycket att berätta om denna trevliga resa, och den blev
verkligen minnesvärd. Ett stort tack till presidiet som har lagt ned så mycket arbete med allt
detta.
Trevligt att ha fått träffa vår nyvalda
Ceremonimästare Lena Dahlroth som skickligt och rådigt fixade
så att allt
fungerade på ett utmärkt sätt.
Jag tycker vi ska fira jubileum varje år!
Rune W.
Fotograf: Rune W. |
|
|
