Här bilagan till Malte Jönsons mail (webbansvarig har tagit sig friheten att skapa styckeöverskrifter för att göra det intressanta dokumentet mera lättläsligt).

Olle Hagmanssons inlägg

Olle Hagmansson har efter vittnesseminariet om NIBS på Tekniska Museet den 14 januari skrivit ett inlägg till seminarieledningen som också publicerats på Veteranklubbens hemsida. Eftersom det var jag som berättade om hur upphandlingen gick till och nu kan konstatera att en del av det som Olle skriver i sitt inlägg baseras på missuppfattningar eller okunskap om de faktiska förhållandena vill jag gärna få kommentera och bemöta hans inlägg.

Stansaab och A14/NIBS

Jag går direkt till avsnittet Stansaab och A14/NIBS.

Olle skriver i fjärde stycket att ”… det redan pågick ett intimt samarbete mellan FMV och PEAB med Singer-Kearfott som påtänkt samarbetspartner. Varför fick man då inte upphandla det direkt av PEAB när man redan hade bestämt sig. …”.

Detta är fel. Inför upphandlingen av NIBS fanns inga bindningar till något företag. NIBS projekterades med hjälp av de två konsulter som FMV utnyttjade, Kockums och Teleplan, med avsikt att ta fram en upphandlingsspecifikation för en bred anbudsförfrågan till ett stort antal tänkbara leverantörer. En sådan förfrågan gick ut tidigt under 1972 och anbud kom in från sju firmor varav fyra utländska och tre svenska och bland de svenska fanns SAAB och Stansaab. PEAB inkom då inte med någon egen offert utan fanns med som underleverantör och partner i Sverige till Singer.

I femte stycket skriver Olle ”…vi skulle betraktas negativt för att vi var ett halvstatligt företag…”.

Stansaab betraktades inte negativt

Detta är en missuppfattning. Stansaab betraktades inte på något vis negativt av FMV. FMV gjorde med hjälp av sina två konsulter en sedvanlig och noggrann anbudsutvärdering av alla anbuden och det visade sig då att Singers anbud var tekniskt bäst och dessutom billigast och därför förordades detta. Slutförhandlingar skedde också med Singer och ett färdigförhandlat kontrakt förelåg strax innan anbudstiden gick ut den 15 dec 1972. Men, vi hade fortfarande inte fått regeringen tillstånd att få upphandla utomlands.

Ny offert

Fyra dagar innan anbudstiden gick ut inkom Stansaab med en ny offert, nu med SAAB som underleverantör av viss hårdvara. Denna offert var betydligt mer tilltalande än den tidigare och följden blev att alla de gamla anbuden fick löpa ut och FMV infordrade nya, denna gång enbart från Stansaab och Singer. Under första kvartalet 73 utvärderades de nya anbuden, som då var betydligt jämnare men fortfarande bedömdes anbudet från Singer som det bästa och FMV vidhöll sin ståndpunkt. PEAB började dock misstänka att tillstånd att få upphandla utomlands inte skulle medges och lämnade därför in en egen offert i mars 73 som då också togs med i bedömningen.

Tre anbud

I mitten av mars förelåg sålunda tre anbud, alla möjliga att anta och nära varandra i pris och prestanda. Dock rankades fortfarande Singers anbud främst av FMV, om än med mycket liten marginal. Försvarsdepartementet kontaktade då FMV och ville att verket skulle välja Stansaabs offert vilket dock FMV vägrade (departementstyre är inte tillåtet).

Regeringen fattade beslut

Följden blev att regeringen 1973-03-30 fattade följande beslut ”Kungl. Maj:t föreskriver att central dator jämte strids- och eldledningsmateriel till ubåtssystemet A14 skall upphandlas hos Stansaab elektronik AB inom en kostnadsram av 11,5 milj.kr.”. Beslutet var ett gemensamt försvars- och finansärende och undertecknades av Sven Andersson / Henrik Westman. (FöD dnr 3002/72).

Det kan här infogas att FMV från december 1972 fram till beslutet i mars 73 höll FöD kontinuerligt informerat om vilka anbud som fanns, hur utvärderingen gick och hur kostnadsläget såg ut. Detta gjordes på departementets begäran.

Olle: Från Stansaabs sida inga kontakter med regeringen

Olle skriver i stycke åtta ”Den påstådda inblandningen från regeringens sida var helt obekant för oss inom Stansaab. Från Stansaabs sida togs i alla fall inte upp några kontakter med regeringen. …”.

Detta är säkert helt riktigt men Stansaabs (del)ägare staten var väl medveten om vad som pågick och värnade givetvis om ”sin” industri Stansaab. Rune Johansson var industriminister och kraftigt engagerad i uppbyggnaden av en statlig näringspolitik och torde också ha haft sitt finger med i spelet.

Kosygin på besök i Sverige

En vecka efter regeringsbeslutet var f ö Kosygin, som då var regeringschef i Sovjetunionen, på besök i Sverige. Sedan en tid hade diskussioner mellan Stansaab och Sovjetunionen om ett planerat lufttrafikledningssystem pågått och det skulle säkert kännas bra för regeringen att vid samtalen med Kosygin kunna meddela att försvaret valt Stansaab för de kommande ubåtarna.

I stycke tio skriver Olle ”Till dess motsatsen är bevisad anser vi oss illa behandlade i det brev som GD Wåhlin skrev till Singer-Kearfott. …”

"Wåhlinska brevet"

Eftersom brevet åter kommit att bli ett slagträ i debatten har jag letat fram en översättning av detta, som publicerades i Sunt Förnuft och återgavs i Metallarbetaren nr 37/73 med beska kommentarer (främst riktade mot Sunt Förnuft). Brevet i sin helhet återges nedan.

I brevet står bl a ”… utrustningen från Singer representerade en mycket hög stridseffekt och teknisk nivå samt att denna utrustning vore det fördelaktigaste köpet för oss. För att placera beställningar av en viss storlek utomlands erfordras emellertid regeringens tillstånd, vilket vi sålunda sökte. Regeringen har nu beslutat att beställningen måste göras inom landet hos Stansaab. Regeringen kommenterar aldrig offentligt skälen till sina beslut.

Valår kan ha spelat roll

Den aktuella arbetsmarknadssituationen detta valår kan ha spelat en roll. Jag betraktar regeringens beslut i detta ärende som en engångshändelse. Försvarsministern har sagt mig att det skedda inte skall betraktas som en förändring av vår anskaffningspolitik. Materielverkets ståndpunkt är och förblir att köpa utrustning på för det svenska försvaret förmånligaste sätt. …”

Singer även aktuell för storbildsutrustning till lfc

Jag tror att en viktig anledning till att brevet skrevs var att motverka att Singer skulle dra sig ur en pågående anskaffning av storbildsutrustning till flygets lfc där FMV var angeläget om att kunna köpa Singers utrustning.

Jag har svårt att förstå Olles uppfattning att Stansaab blivit illa behandlade genom formuleringarna i brevet. Olle avslutar sitt inlägg med ” Jag hoppas att med detta inlägg en gång för alla få klarhet i vad som skedde under upphandlingen av NIBS. Vi har alla inom dåvarande Stansaab inte mått särskilt bra av den kritik som vi fick av FMV och speciellt det Wåhlinska brevet. …”

Det känns tråkigt att höra att många inom Stansaab inte mått bra under lång tid. Jag hoppas att med mitt inlägg här ha visat att FMV inte behandlade Stansaab illa eller orättvist på något sätt. Synd bara att det tagit så lång tid innan detta kommit fram.

Ny kontakt med Olle

Jag har f ö haft ny kontakt med Olle i dagarna och visat honom ett stort antal sparade originalhandlingar och minnesanteckningar som styrker vad jag skrivit ovan och jag tror att han nu har en bättre bild av förloppet än den minnesbild han redovisat.

Jan Hjertens inlägg

Jag har nu också läst Jan Hjerténs inlägg. Det han skriver stämmer helt med min uppfattning. Jag minns också väldigt väl händelsen då någon ringde från SAAB i Göteborg. Det var den 30 november 72 eller möjligen dagen före eller efter. Vi satt mycket riktigt i slutförhandling om ett kontrakt med Singer.

Efter mötet frågade jag min sekreterare om någon ringt. Hon svarade – ja, det var någon från SAAB som sökte Dig.
- Vad sa Du?
- Jag sa att Du satt upptagen med amerikanare.
Tablå!

Hon insåg strax sitt misstag men då var det redan för sent. En liten tid efter detta började försvarsdepartementet att intressera sig aktivt för hur upphandlingsärendet låg till och därefter fick de, som jag nämnt ovan, regelbunden avrapportering av läget.

Malte Jönson
Chef för stridsledningssektionen vid FMV-M vid den aktuella tiden

Brevet till Singer från FMV generaldirektör Sten Wåhlin i svensk översättning.

Mr. William Schmied
The Singer Company
Rockefeller Plaza
New York

Dear Mr. Schmid,

Låt mig med ett par ord förklara omständigheterna kring anskaffningen av viss utrustning till de nya svenska ubåtarna. I överensstämmelse med av regeringen utfärdade bestämmelser har Materielverket infordrat anbud från ett flertal företag, svenska såväl som utländska. Efter utvärdering av de olika alternativen och efter detaljerade överläggningar med ert bolag kunde vi konstatera att utrustningen från Singer representerade en mycket hög stridseffekt och teknisk nivå samt att denna utrustning vore det fördelaktigaste köpet för oss. För att placera beställningar av en viss storlek utomlands erfordras emellertid regeringens tillstånd, vilket vi sålunda sökte.

Regeringen har nu beslutat att beställningen måste göras inom landet hos Stansaab. Regeringen kommenterar aldrig offentligt skälen till sina beslut. Den aktuella arbetsmarknadssituationen detta valår kan ha spelat en roll.

Jag betraktar regeringens beslut i detta ärende som en engångshändelse. Försvarsministern har sagt mig att det skedda inte skall betraktas som en förändring av vår anskaffningspolitik. Materielverkets ståndpunkt är och förblir att köpa utrustning på för det svenska försvaret förmånligaste sätt.

Singer Company har haft ett omfattande och invecklat arbete med sitt anbud och har nu på ett föredömligt sätt mött våra krav på ytterligare information under utvärderingsarbetet. Jag beklagar att dessa mödor varken för er eller för oss medfört det önskade resultatet.

Vi har högeligen uppskattat de nära kontakterna och samarbetet med era skickliga representanter och jag ber er framföra min uppskattning till dem.

Yours sincerely,

Sten Wåhlin

Olle Hagmansson inkom 2008-02-15
med följande kommentar och tack:

Betr. NIBS seminariet

Jag anser mig nu ha erhållit all den information. som jag saknade i mitt amendment till Malte Jönson i ärendet NIBS/ A14.

Jag vill tacka Jan Hjertén för hans inlägg, som friskade upp mitt minne en hel del.

Speciellt vill jag dock tacka Malte Jönson, som med sina intressanta dokument visat och klargjort det mesta i NIBS-affären,  som jag varit frågande inför.

Dessutom kom han hem till mig och visade  fler brev och dokument från korrespondensen mellan FMV och FÖD (Försvarsdepartementet), vilket övertygade mig ännu mer. (Speciellt tack, Malte för den insatsen).

Jag är mycket nöjd med den belysning ärendet fått och anser därför, för min egen, del att ärendet Stansaab-NIBS/A 14. kan läggas till  handlingarna som uppklarat.

Med vänliga hälsningar

Olle Hagmansson  

Webbansvarigs kommentarer:

Tidigare tidigare artiklar i samma ämne:
- Vittnesseminarium (Tekniska Museet)
- Olle Hagmansson, amendment)
- Jan Hjertens kompletteringar