Datasaab, en faktor i Sveriges utrikespolitik på 1970-talet

Jan Hjertén tipsar om en bok



2012-03-06


Jan Hjertén


Datasaab en faktor i Sveriges utrikespolitik på 1970-talet
Hösten 2011 kom en intressant bok för oss som är gamla nog att ha upplevt det kalla kriget. Boken heter ”Den dolda alliansen. Sveriges hemliga NATO-förbindelser” av Mikael Holmström på Atlantis förlag. Boken är speciellt intressant för oss eftersom den tar upp hur den s.k. Datasaab-affären påverkade Sveriges förhållande till NATO och speciellt naturligtvis USA.

Det är en omfattande bok på 600 sidor text och bilder plus 30 sidor noter och 20 sidor litteraturhänvisningar. Den väger 1,2 kg och kan vara lite jobbig att läsa i sängen, om man som jag tycker om att läsa där en stund på kvällen.
 

Titeln är ganska självförklarande, och man får en ännu tydligare bild av vad som avhandlas om man tittar på kapitelrubrikerna:
”Vad svenska folket fick veta”
”Vad svenska folket inte fick veta”
”Fienden: Sovjet och Warzawapakten”
”Stor oro. Vännen USA”
”Dolda svenska krigsförberedelser”
”Slaget om nordkalotten”
som är rubrikerna på några av de 15 kapitlen i boken.

Bokens huvudlinje

Bokens huvudlinje är naturligtvis turerna kring hur frågan om Sveriges alliansfrihet hanterades allteftersom de yttre förhållandena ändrades, men den tar också upp vad som hände i de akuta händelser som vi alla kommer ihåg, t ex kubakrisen 1962, Vietnamkriget, Tjeckoslovakien 1968, polenkrisen 1980, ubåtsincidenten 1981 m fl.

Efter Sovjetunionens fall 1991 har det varit möjligt att ta del av allt fler öppnade arkiv på den sidan för att klarlägga vad som egentligen hände. Det är lite skrämmande att läsa om att vi kanske var närmare större katastrofer än vad man förstod då det begav sig.

Detta förbannade Datasaab

Men till saken. Ett underkapitel i boken har rubriken ”Detta förbannade Datasaab”. Händelserna kring detta upptar ca 6 sidor, och det ges en ganska fyllig bild av bakgrunden. I varje fall för mig var det en överraskning att läsa att läget mellan stormakterna vid den tidpunkten höll på att förändras som den gjorde. I korthet ges följande beskrivning.

Eftrer Vietnamkrigets slut 1976, började man från västs sida anse att styrkeförhållandena gentemot öst höll på att förändras. Dittills hade man förlitat sig på att överlägsenheten på kärnvapensidan skulle vara tillräckligt avskräckande, men i och med att öst fick allt fler och bättre kärnvapen skulle balansen försämras för väst. Dessutom kunde nya sovjetiska flygplan kanske komma att göra det omöjligt för amerikanska hangarfartyg att närma sig Europa under långa tider, och ett ev. konventionellt europeiskt krig kunde förloras. Det blev nödvändigt att förbättra NATOs förmåga att utkämpa ett sådant krig, men NATO-medlemmar i Europa hade förlitat sig på snabb amerikansk hjälp, och var inte speciellt väl rustade. Det var däremot Sverige. En NATO-studiegrupp studerade bl. a. Sveriges förvarsförmåga under sex månader, och kom fram till att Sverige var en ”fästning” jämfört med många andra europeiska länder. Detta gav förstås insikten att Sverige var mycket viktigt för NATOs norra flank. NATOs studiegrupp lämnade sin rapport 1979, och det framgick klart att det var helt nödvändigt att Sverige höll, för att inte göra Norges situation helt ohållbar.

Datasaab-affären detonerade


Sverige var alltså mycket viktigt för NATO, och det var i detta läge som, enligt boken ”Datasaab-affären detonerade”. Vad det egentligen handlade om behandlas mycket översiktligt :

”Datasaab hade sålt ett system för flygtrafikledning till Sovjet. …systemets viktigaste komponenter var amerikanska…[och] USA hade flera gånger vägrat ge exporttillstånd till Sovjet. …Men Datasaab bröt mot alla tio villkoren i exportlicensen. Datasaab smugglade komponenterna – tjugofyra elektroniska kretskort från USA – till Sovjet.”

Jag förmodar att de av våra kollegor som vet mer om detta har en del kommentarer till denna mycket summariska beskrivning.

Affären fick omedelbart stora följder

”Nu stoppades för första gången sedan 1951 nästan all militär export till Sverige, …bl a hotades jaktroboten Sidewinder 9-L till jaktviggen och motorn till JAS-planet, som låg på ritbordet”

”Reaganregeringen hävdade att Datasaabs smuggling kostade det amerikanska försvaret hundratals miljoner dollar. Det strategiska bombflygets planer och flygplan måste ändras”

”Om Sverige hade blivit indraget i ett krig hade denna förbättring av Sovjets luftförsvarssystem [som smugglingen orsakade] inneburit en kolossal katastrof för Sverige”

Ola Ullsten, som då var utrikesminister kommenterade:

”Datasaab var ett trauma. Vi kunde inte försvara det, utan var tvungna att säga att vi skall gå till botten med detta och det ska inte upprepas….Datasaab var mycket farligare för oss än Palmes uttalanden om Vietnam och allt annat.”
 
     Ola Ullsten

Man lyckades så småningom få USAs försvarsminister Caspar Weinberger att göra ett besök i Sverige. Han intygade själv att han ”blev imponerad av omfattningen på de svenska mobiliseringsförberedelserna och försvaret. Att Sverige tog sitt försvar på allvar och var berett att försvara sig självt var ett viktigt budskap att ta med tillbaka till Washington…”

Nu hade också Ericsson övertagit Datasaab, vilket påstås vara en positiv sak.

”Datasaab fälldes för licensbrott och staten betalade hälften av böterna på 33 miljoner kronor till USA. Sverige införde också i maj 1982 en hemlig kontroll av amerikansk civil teknik som såldes hit, en omfattande kontroll som lades under Försvarets Materielverk.”

Därmed verkar man ha fått någon slags lösning på den politiska nivån. Men den fortsatta berättelsen visar att även fortsättningsvis fanns många svårigheter kvar, kanske framför allt militärer, som hade kommit att misstro Sverige. Det berättas om generaler och amiraler som sade: ”Ni skall inte släppa någonting till Sverige.” Diplomaterna lyckades så småningom få även Pentagon att förstå att ett stöd för Sverige var viktigt för USA och NATO.

Slutkläm

Boken är som sagt omfattande, och jag har naturligtvis inte orkat igenom alla sidor. Men ställvis är den spännande och det är inte utan att jag kommer att tänka på vad den store statsmannen från 1600-talet Axel Oxenstierna en gång skrev i ett brev: ”När jag betraktar […] fienderna, vännerna, faran, begynnelsen, framgången, händelserna [och] utgången står mig icke obilligt håren på ände.”

/Jan Hjertén
2012-03-06
 


Webbansvarigs kommentar:

Lånade just boken på Järfälla bibliotek, skall börja läsa alla 656 sidorna...

Här kan du läsa mer om boken och vad andra tycker.
Läs SvD:s recension.
Du som vill köpa boken, klicka här.