Bok om STRIL 60 från 2011

Webbansvarigs inledning

Några medlemmar i Veteranklubben har läst boken och alla är i stort ense om att boken innehåller för lite om STRIL 60 (Flygvapnets system för stridsledning). Däremot är förhistorien till STRIL 60 grundligt behandlad.

Bo Lindestam har haft vänligheten att skriva en recension (det gjorde han redan 2011-2012), och här kommer en lite moderniserad upplaga. Bosse står för texten och jag har infogat styckeöverskrifter för att göra artikeln lite "webbanpassad".

Tack Bosse!
/Björn Sölving
2014-11-01

Recension

STRIL 60 - Teknik, vetenskap och svensk säkerhetspolitik under det kalla kriget

av Johan Gribbe
Gidlunds förlag, Möklinta 2011
ISBN 978-91-7844-836-4

Johan Gribbe är teknikhistoriker och boken är hans doktorsavhandling, som han framlade den 16 december 2011 på KTH vid institutionen för Teknik- och Vetenskapshistoria.
Några av oss inom Veteranklubben har haft kontakt med honom i samband med den stora svenska datahistoriska inventeringen för några år sedan. Johan Gribbe var där knuten till en fokusgrupp som behandlade databehandling inom försvaret.

För oss som har jobbat med STRIL 60 (jag själv nästan 20 år från 1959) låter avhandlingens titel mycket intressant. Men tyvärr blir man förvånad, för att inte säga besviken, att den ”bara” behandlar en del av förhistorien till ett av de största realtidsdataprojekten i Europa på den tiden. Många av oss som jobbat med STRIL 60, tidigt eller senare, kanske inte heller känner igen sig i boken, beroende på att man inte var delaktig i eller medveten om detta förspel.

Titel?

Därför skulle jag, efter att ha läst boken några gånger, vilja resa en allvarlig invändning mot avhandlingens titel. Boken behandlar i huvudsak tiden från början av 1950-talet fram till ca 1959. Boken behandlar i mycket liten utsträckning hur det totala systemet byggdes upp, dess omfattning och hur en lång rad problem löstes och ”hur det gick”. Därtill saknas helt uppgifter om den operativa driften och hur väl systemet och/eller dess systemdelar uppfyllde de uppställda målen.
Mitt förslag till en mer rättvisande titel vore ”Förspelet till STRIL 60, sökandet efter kunskap och teknik - hur gick det att kombinera med svensk säkerhetspolitik under 1950-talet?”

Snabb utveckling efter andra världskriget

Det gällde ju för Sverige som nation att få information om det senaste inom försvarssystemen och tillhörande elektronik, som efter andra världskriget kom att utvecklas mycket snabbt. Många länder var mycket hemlighetsfulla. Sverige låg ju inom många teknikområden långt framme, men i vilken utsträckning blockerades Sverige inom försvarsområdet av sin säkerhetspolitik och självvalda neutralitet.
Gribbe har i sin avhandling utvecklat ett gediget akademiskt hantverk, som han skall ha all ära av. Men här inställer sig den klassiska frågan för en ung forskare, som själv inte har en egen relation till eller egen erfarenhet av det skeende som avhandlingen avser att beskriva och analysera. Hur får jag en överblick, så att jag kan välja relevant information och hur värderar jag skiljaktig information? Vilka är mina referenser? Problemet blir inte enklare av att mycket av materialet har tidigare varit hemligstämplat.
Forskaren är självklart då helt beroende av de sagesmän som han råkar finna och dessas bild av skeendet. Därefter kan forskaren försöka få fram relevanta fakta ur arkiven. Då finns problemet att mycket som återfinns stämmer väl med den kontext där man söker, men sällan gör väl forskaren överraskande fynd som radikalt ändrar hans sökinriktning och fokus.

En underhandssammanfattning av avhandlingen är, att den är en avhandling som kännetecknas av sina begränsningar kring ämnet, ett ämne som är vida mycket större. Därtill finns en hyllning av brittisk teknik. En sanning är nog att vid början av den tidsperiod som Johan Gribbe studerar, dvs under första hälften av 1950-talet, fanns det inom ledande militära och tekniska kretsar inom det svenska militära etablissemanget en fascination kring brittiska system, lösningar och teknik. Denna inställning präglade nog, som också Johan Gribbe framhåller, mycket av de initiativ som togs i form av kontakter.

Vad skulle SM Eriksson, Mellberg, Cosinus och Skåraeus säga?

Dock är jag helt övertygad om t.ex. våra egna chefer inom Standard Radio &Telefon AB som SM Eriksson, Kjell Mellberg, CO Svensson och Sven Skåræus, våra absolut ledande tekniker inom området, skulle ha mycket att säga om boken. Deras främsta invändning skulle nog ha varit själva historieskrivningen, just genom att deras egen mycket remarkabla historia i allt väsentligt inte finns med. Och jag tror att många av oss ärligt kan säga att vi i vårt utvecklingsarbete systemmässigt inte har inspirerats av den brittiska världen (som är ett ledande tema i avhandlingen), varken i systembygge eller vid detaljkonstruktion, när vi utvecklat och driftsatt väsentliga komponenter i Stril 60-systemet.
Renodlar man avhandlingens innehåll skildrar den historien om hur Sverige köpte ett antal radarstationer från brittiska Decca, som kom att kallas PS-08, och hur man sedan också specificerade och upphandlade först en ledningscentral (Lfc O5) från Marconi och sedan även en ytterligare ledningscentral (Lfc S1) från samma leverantör.

Svårt med heltäckande och relevant information

Gribbes svårigheter att få fram heltäckande och relevant information är en av avhandlingens svaga punkter, om man inte klart markerar den begränsning, som jag antydde i mitt förslag till alternativ titel. Att avhandlingen är präglad av det material, som Gribbe har lyckats få tillgång till, kan tydligt utläsas ur den personlista som han sammanställt i samband med bokens notapparat. Det finns sammanlagt ca 125 personnamn nämnda, varav alla svenska militära befattningshavare (ca 10 st) var verksamma under 1950-talet och endast några få av dessa kom att syssla operativt med STRIL-systemet. 12 svenska specialister, ofta akademiker, är förtecknade och alla har haft analysuppgifter under perioden för förstudier av det tilltänkta Stril-systemet under 1950-talet. Här finns t.ex. Kjell Mellberg nämnd, men endast för det analysarbete inom automatisk målföljning som han utfört innan han blev en av de verkliga förgrundsgestalterna inom Stril-utvecklingen. Om detta senare finns inget nämnt!

Bland dessa specialister nämns ofta en person, Hugo Larsson, chef för FOA under åren 1952 – 57. Larsson tycks ha varit något av en grå eminens under de tidiga kontakterna och studierna för ett kommande luftförsvarssystem. Flygförvaltningens chefer är också nämnda (ca 5 st) och av dessa kan väl bara Olle Hörberg och Henrik Lindgren sägas ha fått operativ erfarenhet av STRIL-systemet. Problemet med denna typ av forskning på det aktuella tidsavståndet (50+ år) är att det flesta personer redan har passerat sitt ”bäst-före”-datum.

Till avhandlingen försvar skall dock sägas att i texten framkommer en lång rad funktioner, som tidigt bedömdes problematiska och som också mycket korrekt redovisas, men där de senare faktiska lösningarna inte alls finns redovisade, än mindre hur de anskaffades.

Några exempel:
- Mycket riktigt pågick under en längre tid en strid mellan olika falanger om det framtida systemet skulle vara analogt eller digitalt. Det blev genomgående digitalt, med vissa undantag för självständiga radarstationer som inte primärt var anslutna till det centrala systemet.

- De operativa presentationssystemen i direkt anslutning till de nyanskaffade radarstationerna PS-08. Man diskuterade lösningar från både Marconi och Decca, men slutligen upphandlades ett system (Baby-LOS) från Standard Radio & Telefon AB. Här fanns också möjligheten att ansluta nickande höjdmätare (PH-13) som var mer eller mindre en nödvändighet för en användbar operativ funktion. Om dessa två lösningar nämns inget i avhandlingen.

Gapfillerproblematiken

- Gapfillerproblematiken utefter den långa svenska Östersjökusten, främst söder om Stockholm, finns nämnd utan att ett enda ord finns nämnt om att man hade för avsikt att upphandla ett flertal radargruppcentraler (rgc-er) just för detta ändamål. Det finns i texten nämnt att man i Storbritannien hade sådana planer, men inget av detta reflekteras i beskrivningen av de svenska planerna. Standard Radio & Telefon AB kom att bli en väsentlig leverantör.
- Digital överföring av radarinformation nämns som funktion, men inget sägs om lösningar. Vad Decca och Marconi ville erbjuda är inte klart. Standard Radio & Telefon AB kom att bli ledande inom detta område.
- I samband med gapfillerproblematiken nämns problemet med låghöjdsanfall och möjligheten till höjdmätning och tidig upptäckt. Den lösning som kom att väljas med ett flertal PS-15 anslutna rgc-er, och separat PH-39 med volymetrisk höjdmätarfunktion finns över huvud taget inte omnämnd, trots att detta var en absolut förutsättning även för Lfc-funktionen.

Styrdata

- Styrdatafunktionen beskrivs som något som skulle ha kunnat ingå i de brittiska leveranserna. Den verkliga lösningen kom att systemutvecklas, konstrueras, levereras och driftsutprovas av Standard Radio & Telefon AB. Det i sammanhanget aktuella styrdatameddelandet kom ursprungligen att definieras av den nämnde CO Svensson från Standard Radio & Telefon AB.
- Igenkänningsfunktionen beskrivs som om flygvapnet hade allvarliga planer på att anskaffa det västmaktsutvecklade (Nato-standard) IFF-systemet. Det stod väl tidigt klart att svenska flygvapnet operativt ville ha det egenutvecklade IK-systemet.
- En väsentlig komponent i systemets totala funktion var de datalänkar som fanns i systemet. Om detta nämns inget. Standard Radio & Telefon AB var en mycket väsentlig leverantör av lösningar.

Marconi

- Man kan få känslan av beskrivningen att det system som Marconi levererade hade ett fullgott och färdigutvecklat stridsledningsprogram. Detta var ingalunda fallet. Utvecklingen av detta programsystem till ett första operativt användbart stridledningssystem pågick fram till mitten av 1960-talet.
Dessa kommentarer skall ses i ljuset av det som sägs om svensk elektronikindustri, att det vid denna tid rådde en allmän uppfattning om att den svenska elektronikindustrin var alltför liten och splittrad för att kunna åta sig några större systemuppdrag. Det framgår att man tänkte sig den svenska industrin som underleverantörer till de brittiska företag som var aktuella. Man skulle väl generellt kunna säga att denna utsaga tidigt kom på skam.

Fullgott akademiskt arbete

Johan Gribbe har som sagts gjort ett fullgott akademiskt arbete att forska och redovisa turerna inom förarbetena för ett nytt svenskt luftbevaknings- och stridsledningssystem. Men avhandlingens titel är alltså enligt min åsikt inte korrekt, eftersom den inte begränsar tanken till det som avhandlingen egentligen behandlar.
Men Johan Gribbes initiativ att skriva en avhandling om STRIL-60 manar till efterföljd. Jag skulle med utgångspunkt från hans bok kunna se åtminstone tre ytterligare böcker:
- System STRIL-60 i sin omgivning omkring år 1965, systemöversikt, systemkomponenter och operativ funktion.
- System STRIL-60 utvecklas vidare under ändrade krav
- System STRIL-60, driftserfarenheter och nyttan av systemet för att skydda Sverige.

Bo Lindestam
2012-06-17