| Jan Kuno Möller
Jan Kuno Möller har
tidigare berättat om sin anställning på Standard Radiofabrik (där han
började 1946). Numera bor Jan Kuno i USA.
Hans berättelse finns här. I korthet
skriver han att han bl.a. sysslade med ILS (Instrument Landing System) som
skulle säljas till Luftfartstyrelsen.
Kommentarer
Artikeln har lästs och kommenterats av en av våra
verkliga "oldtimers": SM Eriksson.
SM Eriksson
SM Eriksson kommer mycket
väl ihåg händelserna kring ILS-försäljningen till Luftfartstyrelsen.
SM's minnesbild (varsamt redigerad av webbansvarig) är denna:
"Det är med stor
olust jag kommenterar Jan Kunos skriverier. Är jag nu den
ende
som varmed då det var ett samtalsämne på SRF?
Jan Kuno emigrerade till USA (1950) mitt i ILS-projektet. Han
lämnade då landet, projektet och familjen. Det fanns ingen på SRF som
kunde fullfölja det oavslutade arbetet på alla de då till olika
flygplatser levererade ILS-anläggningarna.
En ingenjör som uppenbarligen inte hade någon erfarenhet av UHF
och koaxialkablar anställdes i all hast. Han misslyckades totalt
och det förelåg risk att Luftfartstyrelsen skulle annullera Hela ILS-
beställningen.
Nu anställdes Sven Skåraeus för sista fasen av ILS- projektret. Jag
tror det tog honom ett helt år innan alla anläggningarna kunde godkännas.
Sedan blev det PPI (radarpresentationsutrustning) för Sven.
Den omnämnda motorn med
inbyggd planetväxel konstruerades av S. Rudqvist tillsammans
med en firma Hamsum på Söder som tillverkade industridammsugare.
Jag kunde passivt följa ILS-projektet eftersom jag delade rum och telefon
med Jan Kuno och råkade därför få ta emot alla telefonsamtal
från alla som undrade vart han tagit vägen. MIN gissning,
Gunnar Wennerberg i Los Angeles, visade sig vara riktig. GW
hade tidigare varit anställd på SRF och då arbetat med HF-värme
och sedan
emigrerat till USA."
Några detaljer:
1. Frank
Hammar visade aldrig nåt intresse för blindlandning, det var framför
allt fartygsradio som var hans tekniska intresse. När vi hade problem med
blindlandningsmottagaren i
flygradiostationen AS 100,
(se
– SRT-Nytt 2003 nr 3) (se alfa-nytt
2003 nr 3) engagerade sig aldrig Frank Hammar i problemen.
Det var SAS-piloter som flög ombyggda B17-plan
till USA i krigets slutskede som fick Luftfarstsstyrelsen att gå
ut med anbudsinfordran på
ILS-utrustningar till våra flygfält
.
2. När Jan Kuno
”försvann” från SRF skulle
sluttrimmningen av levererade ILS-utrustningarna just påbörjas. Hade
Sven levat nu och läst Jan Kunos skrönor
hade han säkert ”gått i taket!”
3 .Mobilradio: Jan Kuno
antyder att man i USA var inne
på denna marknad före Skandinaviens NMT-system med en sändare i
mobiltelefonen som ständigt håller kontakt med och söker en lämplig
basstation. NMT-systemet var inte påtänkt i USA vid den tidpunkten där
experimenterade man med ”Walkie-Talkie”–liknande system. Affärsmän
och tekniker som i USA hört ”rykten” om NMT-systemets framgångar i
Skandinavien kom över hit för att förundras över hur bra det verkligen
fungerade här.
/Stig ( som var med när det var aktuellt)
Lars Stelling har hittat bilder på Jan
Kuno
Hittade via länken till "köttbullsnätet"
några bilder av dagens Jan Kuno.
Bilderna finns på http://www.meatballnet.com/Fotogalleri/N7LQB.htm
Jan-Kuno, K6FM, i sitt Radio Shack ovan, och med sin bättre hälft,
Ingrid, N7LQB nedan (akvarellen utförd av Ingrid).
|
Anm: Köttbullsnätet är en websida för svensktalande radioamatörer i
Nord-, Central- och Sydamerika. Här
kan du se startsidan.
Jan Kuno har även skrivit en bok om amatörradio:
Amatörradio, Möller Jan Kuno
Forum 1948 illustrerad.
En bok om kortvågsradio som hobby
231 sidor
/Björn Sölving
|
