Ett minne från det tidiga 1960-talet -
Digitalt svep.


Nedtecknat av Bo Lindestam

2009-05-12


Sammankoppling av ny teknik

Roger Gustafsson, som gick bort i november 2008, och jag själv var med om en sammankoppling av ny teknik, som senare visade sig vara en av de första stegen internationellt sett in i den digitala världen för radarpresentation.

Bällstahuset

Under sommarmånaderna år 1961 hände saker i Bällstahuset vid Bällsta bro. (Webbansvarigs anm: Klicka här för att se en bild på Bällstahuset). 
 


Roger Gustavsson 2005

Företaget hette då Standard Radio & Telefon AB och den division, eller vad vi då hette, som sysslade med militära system och apparater, som inte var avsedda för tal över radio, hade under våren 1961 flyttat från Johannesfredsvägen till det nybyggda kopparfärgade huset uppe på kullen på Mariehällssidan vid Bällsta bro. Några verksamheter togs då slutligen också hem från bl.a. Lövåsvägen till huvudverksamheten.

Torget

Vi fanns på två våningsplan i huset och på vindsvåningen. Där fanns någonting som allmänt kallades för ”Torget”, stort rum i labb-miljön där flera av för oss kända ingenjörer hade sin hemvist. Där kunde vi hitta Sture Jansson i en glasbursavbalkning och bl.a. Anders Lindholm och Östen Frånberg i det stora rummet.

Prototyptest

”Torget” var också en plats där vi testade prototyper. Där hade t.ex. Anders Lindholm sina prototyper för de s.k. videokorrelatorerna, föregångarna till extraktorerna, och i närheten fanns också en prototyp till den första generationen av Censor-datorn.

Rolf Karsvall var flitig gäst i rummet, Rolf var bl.a. djup engagerad i att försöka få det s.k. diodminnet till Censor att fungera och jag tror att Ingvar Persson också fanns där och jobbade med buss-anpassare.

Roger Gustafsson och jag själv var också flitiga gäster där på ”Torget” och vi kom under några månader att syssla med det som jag nu tänker berätta litet närmare om.

PPI-utveckling

Utvecklingen av radar-PPI:er var en av de många utvecklingsverksamheter som ägde rum i huset och under 1961 började en färdig prototyp för en ny modell att se dagen. Stora ansträngningar hade lagts ner för att utveckla stabila avlänkningskretsar med ett stort utstyrningsområde och videokretsar för att kunna generera både radarsvep och symboler.
 


Anders Lindholm 1964


Rolf Karsvall 1964


Ingvar Persson 1964

Detta var den PPI-familj som senare kom att kallas PPI 803. Roger Gustafsson kom att bli ansvarig för funktionen för test och sammankopplingen av dessa enheter, och det skedde just på ”Torget”.

Ny princip för svep

Den konventionella lösningen i tidigare PPI:er var att ta emot bäringsinformation, dvs rotationssignalerna, via en analog elgonsignal, som sedan användes för att åstadkomma ett roterade svep. Här kom jag in med en ny princip, som jag hade fått syssla med, inspirerad främst av Kjell Mellberg och understödd av SM Eriksson. Det var att använda digitala räknekretsar för att bilda svepsignalen utgående från bäringspulser från radarn. Detta innebar en mycket kraftig förenkling av överföringen av bäringsinformationen från radarn till de olika PPI:erna.

Analog blir digital

Och här på ”Torget” skulle för första gången två olika världar mötas, den analoga och den digitala. Den digitala världen innebar att man arbetade med pulser och pulsgeneratorer, med räknekretsar och med andra kretsar som måste med dåtidens tillgängliga komponenter bringas att fungera på gränsen till deras förmåga.

Klockfrekvensen vid svepgenereringen var på den tiden svindlande 300 kHz (jmf dagens ganska konventionella klockfrekvens för PC:ar på 3 Ghz, dvs. 10.000 gånger snabbare).

Vi använde transistorer OC45 och OC30 och dessa fick verkligen svettas. Ett mycket stort problem var att transistorindividerna var så olika, och kanske kommer några av läsarna ihåg den färgmärkning som vi satte på transistortoppen vid ankomstkontrollen för att klassificera dem. De vanligaste var de vita och de riktigt snabba var röda.
 

Roger hade trimmat

Så var dagen kommen att koppla samman det digitala svepet med den analoga prototypen. Roger hade trimmat sin prototyp till det bästa läge han kunde. Spänningen var stor. För att se det roterade svepet lade vi på en kontinuerlig videosignal. Och resultatet blev ganska bra, för att inte säga lustigt, redan från första stund. Vad vi såg var någonting som skulle kunna beskrivas som ett millimeterpapper på skärmen. Snygga nästan horisontella och vertikala linjer, men av skiftande bredd, som snyggt ritas upp på klassiskt radarmanér med ett roterade svep. Pannorna lades väl i djupa veck, efter den första glädjen, men …

Pipande ljud!

… det första som kollegorna i omgivningen uppmärksammade var ett envisa pipande i rummet och i rummen runt omkring. ”Stäng av din helvetesmaskin, Bosse” var den allmänna uppfattningen. Det som pep var en interferenston i radioapparaterna, som kollegorna hade och de lyssnade alla på Radio Nord, som just denna sommar började sända kommersiellt med reklam och populärmusik ute ifrån sitt radioskepp M/S BonJour utanför territorialgränsen i Stockholms skärgård, eftersom någon annan radio än Sverige Radio inte var tillåten i Sverige på den tiden. Och reklamradio var inte att tänka på. Kanske kommer några fortfarande ihåg den klassiska reklamsnutten för Duralex glas: ”Mamma, det höll” när man hör ett glas som ramlar i golvet. Radio Nord sände på mellanvåg 606 kHz och mina generatorer gick på exakt 300 kHz. Resultatet blev en mycket irriterande ton på 6 kHz.

Tekniska problem

Det största tekniska problemet var just det som yttrade sig som ett millimeterpapper. Orsaken var att transistorena inte riktigt orkade med frekvensen och att de slog ojämnt. De efterföljande digital-analog-omvandlarna (DIAN) orkade inte heller jämna ut signalen. Särskilt när många av räknarvipporna slog samtidigt, blev problemet mycket tydligt. Det var då man såg de litet tjockare linjerna i ”millimeterpappret”. Detta ledde till en omfattande fortsatt utveckling, där jag tror mig komma ihåg att Lars Billström fick vara med och göra fördjupade studier. Så småningom fick vi också en helt acceptabel lösning, men den är kanske värd sin egen historia.

Detta var första gången i världshistorien...

Men sannolikt var detta första steg genom sammankoppling av den digitala svepvärden med den analoga PPI-världen som Roger Gustafsson och jag gjorde under sommaren 1961 på flera sätt remarkabelt. Jag tror jag vågar säga, efter de efterforskningar jag gjort, att SRT var den första firma, som hade ett fungerande digitalt svepsystem för användning i militära ledningssystem så tidigt som redan omkring 1961. Tyvärr var vi väl själva ganska omedvetna om vårt försprång även på detta område.

Radio Nord upphörde...

Till historien hör att Radio Nord upphörde vid halvårsskiftet 1962 och snart därefter fick vi försökssändningar i stockholmsområdet som sedan 1964 övergick i program 3 på FM över Sveriges Radio. Och så slapp vi det envisa pipandet.

/Bo Lindestam
2009-04-22