Den första serietillverkningen - ett parti på hundra gnistsändare för Telegrafstyrelsen (1940)

Den första fartygstelefonisändaren, ST 50, blev också den sista i gjutet skåp (1942)

År 1945 överflyttades Hallgren till Sverige för att planera byggandet av en kabelfabrik i Sverige. (Som ett kuriosum kan nämnas att han i Norge efterträddes av Bache-Wiig, som det året inträdde i pensionsåldern.) En tillverkning av koaxialkablar enligt Standards system var nämligen aktuell i vårt land, sedan Telestyrelsen från SRT hade beställt och fått installerat den andra koaxialkabeln i Europa näst efter Storbritannien, och gärna understödde en sådan tillverkning. ITT:s ledning önskade att fabriken skulle ligga i närheten av Stockholm, men de statliga lokaliseringsmyndigheterna önskade att fabriken skulle ligga i Gävle. Båda parterna låste sig i sina positioner och strax före Hallgrens död 1949 fick projektet förfalla och redan beställda kabelmaskiner avbeställas.

TELEFONITILLVERKNINGEN BÖRJAR

Den flera månader långa strejken inom metallindustrin satte sin prägel på 1945; krigsavspärrningen hade emellertid hävts, och importen från andra ITT-bolag gav kompensation för avbräcket i den egna tillverkningen. Redan året därpå fick denna en kraftig stimulans, genom att avtal då träffades med Telestyrelsen om tillverkning av telefonväxlar av koordinatväljartyp.

Detta system hade ursprungligen uppfunnits i USA, fått sin första praktiska utformning i Sverige på 1920-talet, men efter en ganska trög start där åter vandrat över Atlanten och under namnet "cross-bar system" vidareutvecklats av Western Electric, och fått växande tillämpning i ATT:s telefonnät.

Telestyrelsen önskade nu få fram en tillverkning av telefonväxlar med koordinatväljare hos SRT, som ett komplement till sin egen produktion i Nynäshamn och vid sidan av L M Ericssons 500-linjers väljarsystem, som dittills hade dominerat i vårt land. Det första kontraktet gällde tillverk-