Bertil Palmgren

- Diskret germanium-era.
- På taket i Bällstahuset
- Bussledningsprov i korridor..
- RGC-skåpet.
- Komponentval.

Diskret germanium-era.

Jag mötte Kjell Mellberg, blev anställd den 1 juli 1962.  Sommaren 1963 planerades verksamheten flytta till en nybyggd fastighet i Barkarby. Flytten blev fördröjd till sommaren 1964.

Våren 1964 blev jag, som ungkarl, erbjuden en fyra rums lägenhet i Kallhäll. Jag slog till, blev medlem i HSB, betalade insatsavgiften för bostadsrättslägenheten. Jag gifte mig och blev tre månader senare svensexad. (Klicka här för foton från svensexan.) Insatsbetalningen tömde sparkapitalet. Det blev avslag på Riksbankens räntefria bosättningslån.  Jag och min fru var ej tillräckligt fattiga.

Jag fick låna 5000 kr. av företaget. Semesterresa till IKEA Älmhult för möbelköp. Återresa med köksbord på takräcket och fyra köksstolar i baksätet. Under tiden vi väntade på möbler, lysarmaturer osv, sov vi på luftmadrasser och lyssnade på ekon från rummen.

Möblemanget kom med tåg till Kallhäll och fyrrummaren var möblerad. En mångårig månads-avbetalning på lånet började. Godståg till Kallhäll idag, nix. Men IKEA ligger numera närmare Kallhäll.  

På taket i Bällstahuset.      

Att idag komma ihåg vad som hände för 40 år sedan är ej lätt. Men en del episoder finns kvar i minnet. Det var trångt i Bällstahuset. Arbetslokaler byggdes på taket. Där arbetade  Henry Larson, Sture Jansson, Ingvar Person, Jan Person, Rolf Karsvall, Bertil Palmgren och labbiträdet Olle Bylund. 

 Ångcensorn: Permanentminnets  huvudkomponenter är dioder och  programinstruktionspluggar. Minnet uppdelades på kretskort med 10 programpluggar/ kort. Tretton kort ger 130 adresser till programpluggar. En 19 tums kortkassett har plats för 25 st kort. Jan och Ingvar P utvecklade elektroniken till  permanentminnet. Henrys uppgift var att utveckla program till permanentminnet. Tiden gick. Trots nya programinstruktioner blev det trångt i minnet. Henry fann att 128 adresser ej var tillräckligt, det behövdes nog 256 st. 

Programplugg av mindre storlek inköptes. Man fick plats med 16 st på ett kort. Med 16 kortplatser fick man nu 256 adresser. Plats för övrig elektronik till permanentminnet reducerades från 13 till 9 st. Ingvar och Jan började arbetet med lösa  problemet. Minnesutökningen gav problemen, åtkomsttiden blev för stort.		Permanentminnets diodmatris. Blå linje motsvarar en programplugg. Galvanisk kontakt från blå linje till diod görs via tvådelad programpluggs trådar. Lodräta svarta linjer 9 st. Komplett matris innehöll 4608 dioder á 1 kr/diod. Programpluggpar 512 st á 50:- / par.

När Henry meddelade behov av 512 adresser, kastade de in handduken. ”Professor” Palmgren fick överta jobbet.  Mätningar visade att problemet var kombinationen av diodkapacitanser, strökapacitanser, höga motståndsvärden och drivkretsar. Det behövdes ett nytänkande för drivkretsar och utförande av ledningsdragning. Dioder med lägre kapacitans och framspänningsfall. Jag har ett svagt minne av att Kjell Mellberg under en resa till USA fann en diod som hette G453. Han hade några provexemplar med sig hem. Dioden uppfyllde kraven och var dessutom billigare än den som användes. Dioden infördes på datalistorna för permanentminneskorten. Permanentminnet tog två kassetter i utrymme och klarade kravet på åtkomsttid.

 Henry L behövde hjälp med programmeringen och det fick han av Rolf Karsvall.

Bussledningsprov i korridor.

Data överförs mellan skåpen. Erfarenheter från BabyLos dataöverföring var överhörningsproblem och störningar. Jag fick i uppgift att konstruera en dataöverföring som är snabb och är problemfri från överhörning och störningar. Jag började med matematiska studier i transmissionsledningsteori, orsak till överhörningsproblem, hur uppkommer störningar etc.  Resultat en 300-ohms bandkabel för TV-signaler, har med lämplig geometrisk konfigurering, bra förutsättning. I korridoren utanför rummen på taket i Bälstahuset gjordes prov med mycket bra resultat.

Wille Durchbach hade hand om installation av bussledningen i RGC. Han ordnade ett studiebesök i en rgc-anläggning. Efter att ha varit i ett utrymme med takhöjd 1,5 meter, stött huvudet i kabelstegar, insåg jag det omöjliga med installation av bandkabel lösningen.  Jag fick låna kabelkataloger av Olof Holm och började läsa datablad. LME tillverkade telefonkablar med tvinnade trådpar. Några valdes för prov och tester. Testresultat bildade underlag för anvisning, att från 96 trådpar välja trådpar för 40 databitar, 16 (?) adressbitar och styr- och kontrollsignaler och andra nödvändiga ledningar mellan skåp. Kretsdesign av driv och avkänningskretsar till bussledningen var fastlagt. Jag ville ändra men fick ej göra det.  

RGC-skåpet.

Nils-Erik Möller ringde och sa att prototypen för rgc-skåp fanns för beskådande. Skåpets fram och baksida hade utsvängningsbara ramar. I ramarna satt löstagbara 19 tums kassetter med plats för 25 kretskort. Centrumdelningen mellan korten 0,5 tum. Kortutrymme 12,5 tum, resten 6,5 tum (16 cm) användes för mekanisk fastsättning av kassetten. Jag såg att tilluft och frånluft utförande av kylluft till kretskort ej skulle ge tillräcklig kylning. Elektrisk förbindelse mellan kassett och skåpram gjordes med LMEs anslutningsdon. Jag hade hos LME sett tillämpning av kontaktdonen och såg att problem kunde uppstå med deformerade kontaktelement. Nils-Erik beklagade att det ej fanns tid för omkonstruktion. Mina profetior slog in, kretskort kylningen blev otillräcklig. Lösning, planfläktar monterades mellan kassetter i den utsvängbara skåpramen. LMEs kontaktdons stift deformerades. Förklaring till detta kommer i nästa avsnitt.  

(Foto på Sture Jansson och rgc-skåp. Foto på Leif Ek och Rgc-skåp)

Komponentval.

Mellan skåpramar gick en armledstjock kabel som bl a innehöll ledningar för dataöverföring mellan dataregister.  Vid körning av prototyp fungerade ej dataöverföringen. Den var för långsam och  överhörning gav falska data. Nu fick ”professorn” i uppgift att utreda felorsaker och lösa problemen.  

    Mätning med kapacitansmätbrygga visade, att för en databitsledning var strökapacitansen till omgivande  kablar var omkring 1500 pF. Diodkapacitanser gav ett tillskott på 500 pF. Med ett matningsmotstånd på 2200 ohm blir tidskonstanten 4 400 000 ps eller 4,4 mikrosekunder. Spänningsfall över dioderna för given framström ligger mellan 0,8 till 1,6 volt. Marginaler saknas. Lösning bättre dioder och lägre ohmtal på matningsmotstånd. Dioden G453 uppfyllde kraven. Beslut: inför den. 

Lennart Bladh på inköpsavdelningen meddelade:  I lager och uteliggande beställningar finns dioder för 6 månaders tillverkning. När 12 månader hade gått upptäckte jag att nytillverkade kretskort hade den gamla diodtypen. Det visade sig att produktionen köpte komponenter efter gamla datalistor. Inköp stod i beredskap att lägga ut en ny beställning på 2 miljoner st av den ”kasserade” diodtypen. Jag sa stopp och belägg. Det har ju tagits beslut för 12 månader sedan att dioderna skulle ersättas med G453. Beställningen stoppades och materialplanerarna fick nya direktiv, 12 månader för sent!

Klicka här för avsnitt 3.  I BARKARBY-HUSET   Tidigare avsnitt: - Avsnitt 1

/Bertil Palmgren
2002-12-12

Vill du kommentera texten?
Skicka ett mail till Bertil eller Web-ansvarig.