En sammanställning av historien kring terminalen Alfaskop.


2006-01-10

Göte Wiklund

Förord

Detta är ett sammandrag av minnesanteckningar av S-M Eriksson, Lars Fossum, Björn Sölving, Calle Vedin och Jan Persson. Dessa ligger var för sig på Veteranklubben Alfa hemsida.

Sammanställningen har gjorts av Göte Wiklund, skrivare i Veteranklubben Alfa.

Starten 

Detta var 1967 och vi arbetade då med PDS-projektet för KS. IBM hade under projektets gång lämnat in en konkurrerande offert bl.a. baserad på användandet av deras relativt billiga teckenterminal.

Vårt PDS-system var däremot baserat på vårt "Grafoskop", som var ett ombyggt radar-PPI med dyrbara avlänkningsförstärkare och en teckengenerator arbetande enligt "vektorprincipen".

S-M Eriksson insåg att endast en terminal, baserad på TV:s videoprincip kunde möta konkurrensen. Problemet var att för detta krävdes ett snabbminne som kunde lagra ett TV-svep (63 µs).

Tanken var att IC-kretsen med flip-flopparna skulle bli det lilla kugghjulet tillsammans med ett minne av fördröjningstyp, s.k."delay-line-memory, ” arbetande som det stora kugghjulet Fördröjningsminnet skulle laddas med hela bildens information i form av ”ASCI"-tecken. Med bokstavs-och siffertecken uppbyggda av 6x7 punkter och 3 sveps mellanrum mellan teckenraderna skulle det långsamma fördröjningsminnet på detta sätt få 10x63 µs på sig att lagra information för en rad på bildskärmen.

Med denna tanke i form av ett grovt blockschema kontaktade S-M Eriksson Kjell Mellberg och bad honom göra ett grovschema för en bildterminal. Detta var inget större problem för Kjell. Efter en kort tid kom han med ett förslag till hur en terminal skulle se ut. Baserat på detta fick nu Calle Vedins sektion uppdraget att utarbeta detaljlösningar så att labbet kunde sätta igång.

Det största problemet var hur en teckengenerator skulle se ut; den skulle ge den eftersökta TV-videosignalen. Problemet löstes och Lasse Fossum och hans mannar löste problemet och sökte patent på sin lösning. Jag tror patentet beviljades.

Nu återstod ett problem, hur skulle vi få pengar till det vidare arbetet, guldkalven-RGC var nu, 1966, tömd. Att söka pengar från ITT för en bildterminal var otänkbart .LCT, SEL och STL hade alla ambitioner att utveckla ITT:s terminal.

Vår produktchef i Bryssel skulle stödja vilket bolag som helst bara det inte var SRT, sådan var situationen då! För att komma runt det problemet formulerade S-M Eriksson en ansökan till den tekniska ledningen i Bryssel, med vilka vi hade goda relationer, lydande: "A feasibility studie on the use of delay-line memories". Detta tyckte man var ett bra förslag och pengar beviljades snabbt.

 Uppdykandet av en datorterminal hos oss i SRT torde varit en stor och otrevlig överraskning för vår produktchef i Bryssel .Till historien hör, såvitt jag (läs S-M Eriksson) kan minnas, att det var Lasse Stelling som kom på namnet "Alfaskop" Hur det sedan gick vet Ni alla! 

IBM 2260 - Alfaskop 3100

De första bildenheterna från Luxor var ju "slaktade" TV-apparater som Lasse Fossum och Calle lyckades förmå Luxor att leverera. "TV-skärmarna" flimrade naturligtvis när vi körde bara text. Efter konsultation med Bengt Svensson - chef för PPI-sektionen - så kontaktade Calle Philips på Lidingövägen i Värtan och frågade om de hade några 12" rör med fosfor som hade längre efterlysning än det vanliga vita som används för TV. "Ja - vi råkar ha 12 stycken LA i lager". Börje Olsson fick i uppdrag att genast åka och hämta dessa rör (i sin Volvo PV!). LA visade sig ge en behaglig gul text som vi sedan "bevisade" att det var den absolut bästa färgen ergonomiskt sett.

Tunga kunder 

Det blev snabbt en rad ganska tunga kunder som Dagens Nyheter, Polisen, Folksam, Televerket, Bilregistret, och vi tog marknadsandelar från IBM. Men Alfaskop 3100 var en ganska enkel produkt och marknaden började ställa krav. Och kanske var en av våra styrkor att vi var lyhörda för kundernas krav. SAS ville att vi skulle ha lösa tangentbord och det löste vi genom att "såga" lös tangentbordet.

 IBM 3270 - Alfaskop 3500

Nästa generation Alfaskop har kanske en för många okänd förhistoria. IBM hade satt scenen genom att lansera sitt nya terminalsystem 3270. Vi förstod snabbt att vi måste försöka hänga med. Planerna på en ny generation Alfaskop började ta form. Samtidigt hade polisen köpt nya terminaler från Facit i stället för att välja Alfaskop. Vi hette nu Stansaab, året var 1972 och vi lyckades köpa Facits terminalverksamhet. Och så fick vi ordern till Polisen på köpet. Men Facits terminalprodukt visade sig omöjlig att producera på ett effektivt sätt för oss. Det blev ett enkelt sätt att bli av med en konkurrent.

Vi är nu framme vid år 1973. Kunderna blev snabbt tända på 3500.

Segertåg

Och nu började Alfaskops segertåg över den svenska och nordiska företagsvärlden. Kunderna stod på kö och nu var problemen mer att hålla programvaran levande och att orka producera tillräckligt stora volymer. Kanske måste vi erkänna att vi hade kvalitetsproblem men vi satte in specialresurser för detta. Utan Janne Bomans och Yngve Näsvalls systematiska arbete hade inte produkten fått denna framgång.

Marknadssidan skötte sig i stort sett själv utan direkta kontakter med produkten och Lasse Fossum blev i sin roll av produktchef länken mellan dem. Och sakta började marknadsaktiviteterna breddas, så småningom under Datasaab tiden genom våra "egna" bolag bland annat i Tyskland och Holland. Anders Boman och Hans Jansson var de som styrde marknadstrupperna

SNA

Men IBM rörde sig hela tiden och började lansera mer avancerade programvarusystem (SNA} och 3500 skulle väl egentligen inte räcka till för framtiden och internprojektet Xerxes drogs igång, som skulle resultera i Alfaskop System 41. Projektet påbörjades 1976, i en tid då det var kommittéarbetarnas paradis. Det var många deltagare men alltför få verkliga visionärer. Och tyvärr tröttnade några av våra mest tongivande systemarbetare på vårt sätt att jobba.

Alfaskop S41 och S37

Alfaskop S41 var en stor utmaning och det tog något år längre än beräknat att få konceptet på fötter. Samtidigt gjorde vi goda affärer med vårt gamla 3500 system. På den tiden var hyresaffärer mycket vanliga och faran fanns ju alltid att kunden skulle lämna igen utrustningen när hyresperioden gått ut. Då kom vi på, som det skulle visa sig, den genialiska iden att ta tillbaka de gamla uthyrda blå/vita 3500, rekonditionera dem till System 37, nu med den brun/röda färgen och sen hyra ut dem för ännu en period. Det var nog räddningen för oss, medan vi gick och väntade på att S41 skulle bli färdigt. Och kundernas reaktion var mycket positiv. Vi lyckades verkligen hålla kvar Alfaskops goda rykte.

Ericsson

Ericsson kom och Alfaskop var en stark produkt som kunde leva sitt eget liv. Ericsson hade ju idén att telefon- och dataprodukterna skulle mötas i det nya affärsområdet Ericsson information Systems. Ledningens vision var att teletexprodukten Eritex 1000 skulle vara den slutliga arbetsplatsstationen och att man bara skulle invänta Alfaskops begynnande nedgång innan man växlade över.

Men det rakt motsatta hände. Alfaskops marknad bara växte och alla krafter kom att sättas in på att låta många av Ericssons bolag främst i Europa få särskilda försäljningsenheter för Alfaskop. I maj 1982 levererade vi Alfaskop nr 75.000 och i november 1983 nr 100.000.

Kanske var det lyckligt att det blev så här. Men det skulle faktiskt ha varit möjligt att öppna den internationella Alfaskop-marknaden redan under tiden strax före vi blev Datasaab. Det Saab-ägda Datasaab hade dotterbolag på flera ställen i Europa men de var av ledningen förbjudna att befatta sig med Alfaskop, trots att de hade fått klara signaler att marknaden fanns där.

Eritex avvecklades

Davids kamp mot Goliat blev att David, d.v.s. Alfaskop segrade. Eritex-produkterna avvecklades vid mitten av 80-talet. Och Alfaskop tjänade in mycket pengar. Det var ett enormt hårt arbete från konstruktion, produktion till marknaden. Pengarna vräkte in, produkten var tillförlitlig och även på serviceavtal tjänade vi bra. Och IBM var nog ganska störda. Och flera av våra säljkonferenser har gått till historien, nästan alla i Alperna.  

PC gjorde entré

Vi upptäckte tidigt att det fanns något som hette persondatorer och vi beslöt att Ericsson också skulle ha en persondator på programmet. Det är egentligen mycket imponerade att vi faktiskt lyckades ta fram en fullgod persondator på en så kort tid. Vi satte upp principen att inget utvecklingsprojekt fick ta mer än ett år. Och i vart fall gick det 16 månader från principiellt ledningsbeslut till första pressvisning av en marknadsmässigt färdig produkt. På den tiden var det fantastiskt. Nu för tiden har alla insett att detta, kanske med ännu kortare tider, är den enda vägen till överlevnad.

Stig Larsson

Vår nye VD Stig Larsson kom in som en frisk fläkt Det diskuterades mycket hur man skulle tackla företagets problem, som ju inte blev bättre av den negativa press som Ericsson Information Systems fick. Och Stigs idé var att göra en positiv satsning så att alla kreativa medarbetare såg ett motiv att samlas kring. Och på det sättet tillkom projektet System EIS. Ericsson Information Systems skulle vara systemleverantören, som försåg kunden med genomtänkta helhetslösningar, där de tidigare problemen att hantera enskilda produkter i den större världen skulle raderas ut. Ett samarbete med Ericsson skulle för kunden vara en befrielse och Ericsson skulle ställa upp med ett brett kunnande från persondatorer till telefonväxlar, från kontorssystem till ordbehandlare.

System EIS fick det friska blodet att flyta och sakta byggdes ett förtroende för Ericsson som företag upp igen. Och att Alfaskop hade fått en nystart med System A91, som kom 1984, och där var det väl aldrig ett problem. Men nu var det ett mycket slagkraftigt koncept som började bli färdigt under 1987. En av de mest prestigefyllda orderna som kom nu var från tyska PTT (Post och Telefon) där vi sedan i flera avtal under mer än 5 år levererade ca 40 000 Alfaskop och bortåt 100 000 persondatorer. I botten på ordern låg ett nätverkskoncept.

Såldes till Nokia

1988 såldes hela verksamheten till NOKIA som bildade NOKIA DATA.
Vi blev överraskade när vi plötsligt fick veta, egentligen utan förvarning, att detta hade skett. Vi fick meddelandet via en nyhetssändning på radion. Även Stig Larsson var nästan lika förvånad. NOKIA DATA sålde sedan 1990 Alfaskop till ICL.  

ICLs problem 

Efter det att ICL tagit över terminalverksamheten från Nokia Data, blev det en markant nedgång för Alfaskop. ICL funderade då starkt på att avveckla terminalerna eftersom de inte passade in i deras produktsortiment.

Wyse

Emellertid hade ICL i England sedan lång tid tillbaka ett OEM - avtal med Wyse Technology i USA omfattande leveranser av asynkrona terminaler som ICL behövde bl.a. i sina banksystem över hela världen.

Ett annat problem för ICL var det ansvar som man hade gentemot sina kunder i Europa för den relativt stora installerade basen av Alfaskop-terminaler som man hade övertagit efter Nokia Data.  

Wyse Technology Inc (San José USA), som var världens största tillverkare av asynkrona dataterminaler, tog i december 1995 över ICLs dataterminalverksamhet. Det inkluderade de välkända synkrona Alfaskop-terminalerna (typ 3270) med rötter i Stansaab/Datasaab/Ericsson Information Systems/Nokia Data/ICL. Även de asynkrona terminalerna (typ VT220/320/520) med rötter i Nokia/Ericsson Information Systems/Nokia Data/ICL ingick.

 Genom ett intensivt arbete kom man till slut fram till en lösning där ICL tecknade ett nytt OEM avtal med Wyse Technology. Vårt lilla gäng fick utvecklings- och systemansvar för hela den installerade basen av Alfaskop-terminaler i Europa, både de synkrona och de asynkrona. Dessutom skulle vi ansvara för att överföra vår Alfaskop emulering till en helt ny teknikplattform baserad på en ny Wyse-terminal.

Utöver de asynkrona och synkrona Alfaskop-terminalerna, lanserade Wyse Technology ett helt nytt client/server koncept kallat ”Winterm” (s.k. Thin Clients) som vi även skulle marknadsföra i Sverige.  

Så gick det för Wyse Technology AB

Den första tiden gick fort med fokus på vårt nya Alfaskop och Winterm produkterna. Vi hade glädjen av att vara med på Wyse Technology´s kick off möte i Kalifornien i maj månad 1996. Vi fick våra målsättningar klara och hade därmed fortsatt förtroende att arbeta vidare under det kommande verksamhetsåret.

Under vårt första verksamhetsår, var supportarbetet att underhålla den installerade basen vår viktigaste uppgift. Upptill detta kom ett antal bankprojekt i Polen där vi hade ansvaret att övervaka leveranserna av asynkrona terminaler. Vad gäller Alfaskop-försäljningen, fick vi bara några enstaka kompletteringsbeställningar. Året gick och vi klarade våra åtaganden med ett nödrop.

I maj 1997 var det dags igen för att delta i kick-off-mötet i Kalifornien.

Vi var nog lite oroliga, men blev lugnade och vi fick nya mål och utökat marknadsansvar vad gällde Winterm produkten. På samma kick-off blev vi även presenterade för en ny marknadsdirektör på Wyse Technology. Glada återvände vi hem och berättade att verksamheten skulle fortsätta och att man hade fortsatt förtroende för oss.  

Slutet.

Vi blev därför slagna med stor häpnad när vi redan efter en vecka blev kallad till Wyse i England. Där fick vi beskedet att vårt företag Wyse Technology AB skulle stängas med det snaraste, vilket var lika med den sista juni 1997. Det var den nya marknadschefens beslut som drabbade oss och en annan verksamhet i Tyskland. Under juni månad packade vi ner all utrustning och all Alfaskop-dokumentation som Wyse villa ha kvar och skickade den till USA. Övriga rester av bolaget blev bortskänkt, skrotat eller uppeldat.

Därmed gick Alfaskop-terminalerna i graven och tillverkas inte längre.

Fram till 1994, när leveranserna av Alfaskopterminaler upphörde, så levererades sammanlagt något fler än 900 000 enheter.


Göte Wiklund
2007-09-13
Rev 2007-09-29